Synonymer till snuva
Utforska synonymer och betydelser för snuva
Betydelse:
— "snuvan rinner"
Betydelse:
— "hon hade förkylning och snuva"
snuva substantiv
Denna homonym syftar på en näs- och luftvägsåkomma, alltså en förkylning eller inflammation i näsan och de övre luftvägarna; i mer medicinska eller breda sammanhang kan även närliggande tillstånd som influensa, rinit och sinuit avses.
snor
Avser själva slemmet eller sekretet i näsan, alltså det som rinner eller behöver snytas ut vid snuva.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för snuva.
snuva substantiv
En lindrig förkylning eller ett katarrartat tillstånd i näsa och övre luftvägar, ofta med rinnsnuva, nästäppa och nysningar.
Ett mytologiskt kvinnligt väsen i nordisk folktro, besläktat med skogsrå, rå, vittra, huldra och älva.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för snuva.
snuva verb (vard.)
Vardagligt verb som betyder att lura, bedra eller på annat sätt få någon att gå miste om något genom list eller svek. I överförd och talspråklig användning kan det också avse att snuva någon på något, alltså att ta något ifrån en person eller hindra personen från att få det.
beröva
När någon går miste om något, blir av med det eller blir fråntagen något; ofta med känslan att något har tagits ifrån personen genom list, fiffel eller utnyttjande.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för snuva.
Historik & ursprung för Snuva
-
E
snuva = yngre fornsvenska - danska snue, väl från medellågtyska snåve. Säkerl. inhemskt nordiska äro däremot det hithörande fornsvenska substantiv sniu.ua ävensom verbet norska snuva, snusa, sova, svenska dialekt snu (jämför skogs snuva), danska dialekt snue det samma = medellågtyska snuven, fnysa, snyta sig, medelhögtyska snuben, snyta sig, snarka (nyhögtyska schnauben, fnysa), och snufen (nyhögtyska schnaufen, flämta); urgermanska *sniib- (*sneub-) och *snuf-. Med kort rotvokal: medellågtyska snove, snuva; med -bb-: lågtyska snabbe, förkylning; med urgermanska -pp-, till exempel medelhögtyska snnpfe, snuva (nyhögtyska schnupfen), och efter lång vokal urgermanska -p-, till exempel medelhögtyska snufen (nyhögtyska schnaufen, frusta); med -ff-: engelska snuff, fnysa, nosa, vädra, och som substantiv: snus, pris, med med Denna växling av slutkonsonant beror åtminstone väsentligen på ordrotens ljudhärmande karaktär: jämför särsk. formerna med -ff-, som svårligen låta förklara sig genom antagande av någon 'ljudlagsenlig' utveckling. — Svårigheter vållar emellertid den formella överensstämmelsen av vissa av dessa ord för 'snuva, snusa, vädra och den/det' med några, som utgå eller synas utgå från betydelse 'skära av' och den/det, till exempel snubba, snoppa. Detta senare tycks höra tillsammans med snöpa och så vidare, men kan å andra sidan ej gärna skiljas från nyhögtyska dialekt schnupfen, putsa ett ljus, formellt = schnupfen, snuva. Nu visas under snyta, att samma betydelse 'putsa ett ljus' där utgår från den av 'putsa näsan', varför man helst ville antaga samma utveckling för det tyska ordet. En likartad betydelse-växling uppträder även i engelska snuff. Här torde det emellertid vara omöjligt att förutsätta olika ursprung; betydelse 'draga in luft, nosa, vädra och den/det' är här säkerl. den ursprungliga; jämför även Ekwall Shakspere's voca-bulary södra 60 n. 7. Jfr för övrigt snubba, snyfta, s n ö via. — Snuva betyder dessutom i äldre svenska (Dalins Arg.) och i vissa svenska dialekt 'en pris snus', liksom läpp-snuva 'mulbänk'; snuvtobak i äldre nysvenska (1687) och vissa svenska dialekt 'snus', = äldre danska snuetobak-, snuvbössa förekommer i slutet av 1600-till som benämning för 'snusdosa'.
Källa: Hellquists (1922)