Synonymer till älva

1. älva, räkneord, se elva.

Se även: elva

2. älva, sbst, Bib. 1541: elffuor (Luther: der Kobold), kanske redan i fornsvenska elffwer, elffwos (latinisering?), se Sdw. Tillägg södra 1337, utvidgning av fornsvenska ælf (dock osäker form; se Sdw. och jämför om ortn. Älverum under älv slutet), äldre nysvenska älf (särsk. i pluralis -ar, långt in på 1800-till), av urgermanska *alƀi-, femininbildning till alf 1 av samma slag som mö (fornisländska mǽr). Om härledningen se för övrigt alf 1. — Sing.-formen älva torde knappast uppträda förr än på 1800-till (Nordfors 1805): i ordb. före Dalin upptages i regel endast pluralis. Elfwa hos Schroderus och 1638 synes vara flertalsformen att döma av översättningslån 'Hexen' och andra plurala ord. — Härtill i dialekt (till exempel Skåne) en maskulinform, best. f. älven, om näcken; jämför fornsvenska *ælver med (Sdw. Tillägg). — Hit höra för övrigt (de dialekt) sammans. älvablåst, -bläst(er), nässelfeber, Sv. Hof: ählwebhlästerr, motsvarande norska æluablæstr, alvblaaster med med det samma, jämför medellågtyska alfpûste, en ögonsjukdom (till pusta), ävensom fornisländska alfabruni (se brånad), en utslagssjukdom. Från föreställningarna om alfer och älvor såsom orsakande sjukdomar utgå också svenska dialekt ellaskud Skå. = danska dialekt elleskudt, jämför norska alvskot, medellågtyska alfschot, nyhögtyska albschuss, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) ylfa gesceot, engelska elfshot, om olika sjukdomar, bland av hastigt påkommen lamhet, ävensom medellågtyska alfpîl om en ögonsjukdom; jämför svenska dialekt trollskott, motsvar. i norska och danska dialekt Med avs. på den urgamla och vida spridda tron att sjukdomar orsakades genom övernaturliga makter, särsk. deras skott och pilar, jämför till exempel Homeri Iliad I: 48 - 52, till exempel: 'därefter han (dvs. Apollo) skickade af på danaerna själfva pilarna hvassa, och ständigt och tätt där flammade dödsbål' (om den pest med vilken Apollo hemsökte grekerna). Grek. ēpíalos (och så vidare) betyder både 'feber' och 'mara'; jämför de allmänna föreställningarna om marritt. Om älvorna såsom förorsakande vansinne och den/det jämför under elvabefängd. Utom om det där anförda danska ellevild kan erinras om nyhögtyska dialekt albschuss, enfaldig person, nyhögtyska dialekt älbisch det samma, engelska dialekt elfin, förryckt. Jfr för övrigt till exempel norska draug- och dvergslag, om vissa boskapssjukdomar, tussebit, elakartat sår eller böld (se tusse), svenska dialekt vålnöp och -nopp, om vissa lindriga blånader å personer med fin hud, egentligen: nyp av en vålnad (varom under vålnad), vätt, om sjukdom förorsakad av jättarna, med flera — Hit hör även älvkors, sydsv. dialekt ellakors, ett (i Sv. fyrarmat) silverkors använt som värn mot sjukdomar, motsvarande och besläktade med nyhögtyska alpkreuz (efter formen även alp-, hexenfuss med med), egentligen den femuddiga stjärna, pentagrammet, som sedan antikens dagar spelat en stor roll som magiskt skyddstecken; av judarna kallat Salomos sigill (se under Salomon). Alltså en amulett av samma slag som den av ordet abrakadabra bildade trekant, som brukades i liknande syfte.