Synonymer till knall

substantiv [knal:]

Utforska synonymer och betydelser för knall

kraftigt smällande ljud

— "raketen exploderade med en knall"

knall adjektiv (vard.)

Vardagligt adjektiv för att vara tydligt berusad, ofta så att det märks på beteende, tal eller rörelser.

kraftigt berusad

Används om någon som druckit mycket och är märkbart påverkad av alkohol; ofta vardagligt och ibland lätt skämtsamt.

Vi har inga motsatsord för knall.

En kraftig och plötslig ljudlig smäll eller explosion; även ett skarpt brak eller en avfyrad skottliknande ljudhändelse.

Explosion och smäll

Används om själva ljudet eller händelsen när något small, brast, exploderade eller gav ifrån sig en kraftig knall.

Uppseendeväckande resultat

Används bildligt om något som blir en stor överraskning, en sensation eller ett oväntat genombrott/resultat.

Vi har inga motsatsord för knall.

auto_stories

Dalin (1850)

Ögonblickligt starkt ljud.

Ex: Åskans knallar. Dö knall och fall, hel plötsligt, i ett ögonblick. - Har sammansättningen Åskknall.
fyrv.

Syn: Smällare

history_edu

Substantiv
knall, till exempel Schroderus 1635, Sylvius 1682 (där neutr. såsom icke sällan i äldre svenska); och 1640: knallen, best. form sing.; hos Lind 1749 med och n. = danska knald, från nyhögtyska knall med, till medelhögtyska knellen, knalla, braka, äldre nyhögtyska med ipf. knall; jämför angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) cnyllan, ringa; väl ljudhärmande; enl. Falk-Torp hörande till gnälla med senare skärpning av g till k före n; jämför knarra, knastra, kny. — Knall och fall, åtm. slutet av 1600-till, motsvarande i danska, från nyhögtyska; egentligen syftande på samtidigheten av skottet och bytets fall. — Avledn. knalla, verbet = danska knalde.

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

NEO Uttryckslexikon

Se vår korsordssida för knall