Utforska synonymer och betydelser för ton

Betydelse:

ljud av sångröst eller instrument i konstant läge på skalan

— "höga toner"

— "tonen "c""

Betydelse:

sätt att tala och uppträda

— "samtalet fördes i hjärtlig ton"

— "det hör till god ton att hälsa"

Betydelse:

färgnyans

— "mattan gick i samma ton som soffan"

ton

1

En ljudenhet eller ett klingande ljud med viss frekvens, klang eller sammansättning; används om det som hörs i musik, akustik och ljudbeskrivningar.

ljud och klang

Används om det rent akustiska: ett ljuds klang, karaktär eller sammanljudda kvalitet.

2

Sättet något sägs på i tal eller skrift, särskilt röstläge, betoning och intonation som ger uttrycket dess karaktär.

talmelodi och betoning

Avser hur rösten formas i yttrandet: intonation, betoning och allmänt tonfall.

3

Det allmänna sättet att uppträda eller den prägel som råder i en situation; kan också syfta på stämning eller atmosfär i en miljö eller text.

uppförande och socialt bruk

Avser normer, fason och socialt accepterat sätt att bete sig eller umgås.

stämning och atmosfär

Avser den känslomässiga eller allmänna prägeln i en miljö, text eller situation.

4

En färgs nyans eller skiftning; används om hur en färg är avstämd eller varierar i ljushet, mättnad eller kulör.

färgnyans och skiftning

Avser färgers variationer och undertoner, ofta i konst, design och beskrivning av färg.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för ton.

ton

En massenhet som motsvarar tusen kilogram, alltså 1 000 kg.

tusen kilogram

Används för att ange vikt eller massa i sammanhang som handel, transport, industri och vardagligt språk.

registerton

Sjöfartsterm som avser ett volymmått för fartygs storlek, inte vikt; används i maritima och tekniska sammanhang.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för ton.

auto_stories

Ton i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Ljud, hvars bestämda höjd eller djup kan kan fatta.

    Ex: Förvexlas ofta med Ljud. Tonernas olikhet beror af de elastiska kropparnes och af luftens olika skakningar på olika tider. Hög, låg ton Vackra, ljufva, lena, fula, skapra, sträfa toner. Gifva en ton ifrån sig. (I musik) Hel ton, afstådnet emellan tvenne toner, då emellan dem ligger en semiton. Half ton, då ingen sådan semiton fines emellan dem. Sjunga, spela en ton högre, lägre, i en tonart, som går en ton högre, lägre.

  • Ljudet af menniskorösten.

    Ex: Säges äf. i fråga om fåglar. Hon har vacker, len, skarpt ton Näktergalens ömma toner.

  • Tonart.

    Ex: ur had ton går stycket? Tonen är c-dur. taga tonen, anfifva den. Sjunga, spela ur en högre, lägret ., ur en annan ton

  • Ex: Ton en till en visa. Hur låter tonen på den arian? Hvem harsatt tonen till den visan? Koma på tonen, på rätta tonen, åter finna melodien till ett sycke, då man under sjungningen råkat förloraden; äfv. efter fruktlöa försök fina melodien till ett styce, som man vill sjunga. Komma ur tonen, vid sång afvika från rättamelodien, så att man ej mera minnes den. Ge tonen, angifva melodien. Det sjunges på en anan ton Hålal tonen, sjunga rent och säekrt.

    Syn: Melodi

  • gram.

    Röstens höjning eller sänkng på en stafvelse.

    Ex: Lägga tonen på första stafvelsen af ett ord.

  • Sättet att tala, med afseemde på röstens ljud och de olika känslor, som derigenom uttryckas. Tala ur en hög, befallande ton, på ett stolt, befallande sätt. Tala, sjunga ur en högre ton, stegara sina anspråk, antaga ett stoltare, mera befallande sätt. Svar ur samma ton, på samma sätt. Hålla samma ton, föra samma språk. Tala ur en klagande ton, på ett klagande sätt. Tala, sjunga ur annan ton, föra annat språk.

  • Sätt att tala och uppflra sig. Folka af god ton Goda tonen fordrar, att . . . Det rö till god ton att . . . Gifva ton i sällskap, genom sitt exempel angifva umgängestonen i substantiv

  • mål.

    Säges om de olika färgsorter, som användas i en målning.

    Ex: Färgljuset i en tafla.

history_edu

Historik & ursprung för Ton

  • Substantiv

    1. ton (rymdmått), till exempel 1821, från engelska ton, egentligen: tunna och identiskt med den/det och; sedermera som skeppslast om vikten av en stor, med tunga föremål fylld tunna.

  • Verb

    2. ton (mus.), fornsvenska tōn(e), tōna = fornisländska tónn, not, tóni, ton, danska ton, från medellågtyska tôn = medelhögtyska(nyhögtyska ton), av latin tonus (franska ton), av grekiska tónos, span.ing, sträng, ton m.med, jämför sanskrit tāna-, tråd, ton, egentligen: span.ing, spanska föremål, till indoeuropeiska roten ten i tänja, tanig, tunn; jämför tenor. Enl. somliga är dock grekiska tónos i betydelse 'ton' ett annat ord, urbesl. med latin tonāre, åska (se dundra). — Angiva tonen, jämför nyhögtyska den ton angeben, dvs. (egentligen) melodien. Från musiken härstammar även uttr. god ton, den goda tonen, motsvar. i nyhögtyska och så vidare, efter franska (le) bon ton. I överförd användning dessutom i färgton, motsvar. i nyhögtyska och så vidare, efter franska ton de couleur; jämför till betydelse-överföringen till exempel uttr. skrikande färger och under gräll. - Härtill verbet tona, egentligen infört av fosforisterna (och andra nyromantiker, liksom till exempel trona), Atterbom Phosph. 1810: ’genom dalen tonar fram min röst’, C. F. Dahlgren Phosph. 1911, Sv. lit.-tidn. 1813: öfvertona, Stagnelius och 1815: ’fogeln tonar’; mera enstaka, i nu obr. användning, dock tidigare Frese 1714: ’tohna fram ett Sorge-qwill’ och 1724: ’tona och spela’, Thorild 1791 ’Tonat öfver ämnen’.

    Se även: tänja

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

Uttryck & idiom med Ton

NEO Uttryckslexikon

  • (gå) ton i ton

    (vara) samstämd

  • ange tonen

    spela en ledande roll — i ngn grupp e. d.

  • ta sig ton

    uppträda utmanande — i ord och handling

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för ton

Korsordslösningar för ton