Synonymer till klappa

verb, substantiv

Utforska synonymer och betydelser för klappa

Verb

slå, om till exempel hjärtan

smeka, framför allt om djur

Substantiv

redskap bestående av en tavla med en rörlig ribba använt för att synkronisera ljud- och bildupptagning vid filminspelning

Att slå mot något eller någon, ibland så att ett tydligt ljud uppstår; kan också beskriva pulserande rörelse.

Slå med handen eller mot något

Används när någon eller något träffas med ett slag, ofta med ett hörbart eller kraftigt anslag.

Applådera

Används om att slå handflatorna mot varandra för att visa uppskattning eller bifall.

Pulsera

Används om en återkommande, rytmisk rörelse eller ett dunkande, exempelvis från hjärtat.

Att röra vid någon eller något med handen i en mild, ofta öm eller lugnande rörelse.

Smeka eller stryka

Används om en varsam beröring med handen, till exempel för att visa ömhet eller lugna någon.

Vi har inga motsatsord för klappa.

auto_stories

Klappa i Historisk ordbok

Dalin (1850)

Slå med handen:
Sakta slå med handen, för att smeka.

Ex: Klappa någon på kinden, på axeln, under hakan. Klappa en häst på länden.
Slå hårdt med handen. Klappa hände, slå ihop flata händenatätt efter hvartannat, för att gifva sitt bifall tillkänna.

Ex: Klappa tre slag på porten. Klappa frám, i´n, úpp, út, genom klappning i hnderna kalla fram&c. - Klappa på´, klappa på port, dörr.
fam.
Gifva stryk, piska upp. Jag skall klappa dig, om du intevåndar strax.

Ex: Klappa på´, úpp, gifva dugtigt med stryk.
Slå med klappträ och dylikt.

Ex: Klappa byk. Klappa kläder (vid byk). (Bokr.) Klappa formen, sedan formen blifvit slutad, jemna stilarna medelstklappning. (Fig. fam.) Det är klappadt och klart, allt är redo ochfärdigt. Klappa ihóp, néd, ti´ll, jemna genom klappning. Klappa óm, ånyo klappa. Klappa sö´n der, klappa något, så hårdt, att det går sönder. -

history_edu

Verb
klappa, = fornsvenska: klappa, slå, smeka : fornisländska =. danska klappe, medellågtyska klappen, smälla och den/det, fornhögtyska klapfôn, slå eller stöta tillsamman, jämför klaff samt angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) clæpettan och engelska clap; till en urgermanska ljudrot klap eller klaƀ (i vilket fall -pp- av -ƀn-) av samma slag som klak och klat (se klack och klatscha). Jfr klappra och knyppla. — Klappat och klart, ungt uttr. från danska klappet og klart, som förklarats härstamma från danska klappe sammen, bringa tillsamman genom giftermål; jämför den gamla seden att slå dem i ryggen, som blivit trolovade; se Feilberg 2: 173 av

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

NEO Uttryckslexikon

•
Förr gick naturturister och klappade på sjölejon och killade ödlor under hakan.

Se vår korsordssida för klappa