Utforska synonymer och betydelser för gubbe
Betydelse:
Betydelse:
Benämning på en gammal eller äldre man, från neutralt till skämtsamt eller nedsättande.
gammal man
Ord för en äldre man; gruppen rymmer både neutrala, ålderdomliga och nedsättande uttryck.
Vardaglig benämning på manlig person, särskilt make, pappa, en karl eller i vissa sammanhang en spelare; även i nedsättande uttryck.
mansperson eller karl
Vardagliga eller dialektala ord för manlig person eller typ av kille.
spelare eller deltagare
Användning där gubbe syftar på en spelare eller idrottsman, ofta i lag- eller spelkontext.
snuskgubbe
Nedsättande ord för äldre eller vuxen man som uppfattas som sexuellt opassande eller äcklig.
Vardaglig benämning på tecknad eller grafisk figur, samt i särskild användning en myntsida.
tecknad figur
När gubbe används om en enkel figur, teckning eller illustration.
myntsida
Specialiserad användning där gubbe syftar på sidan med bild på ett mynt.
Vardagligt bruk där gubbe syftar på ett felsteg, ett knep eller en min eller grimas.
tabbe eller fel
När gubbe används om en dumhet, miss eller klumpig handling.
knep eller trick
När gubbe syftar på ett listigt, fräckt eller genomskinligt försök.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för gubbe.
Gubbe i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Gammal manufakturterm
Ex: Gubbe är den, hvars krafter af ålder börjat aftaga. Blifva gubbe i förtid.
-
fam.
Äkta manufakturterm
Ex: Min gubbe lilla! sade frun till sin man.
-
Brukas i förtrolig, sarkastisk eller hotande ton till personer af mankön, äfven stundom skämtvis till barn. Se så, min g, kom nu och tag ett glas. Du låter bli det, min gubbe lilla. Kom hit, min gubbe lilla, skall du få namnam.
Historik & ursprung för Gubbe
-
Substantiv
gubbe, och 1550 = norska det samma, av mycket omstritt ursprung; säkerl., att döma av bb, en, möjl. i barnspr. uppkommen, hypokoristisk eller kortformsbildning, åtm. delvis, med Brate Ark. 16: 166, till fornsvenska gōþer bonde (jämför personn. Gubbe till Gudhbiørn). Om ordets ursprungliga karaktär av kortnamn erinrar alltjämt dess användning i smeknamn eller ironisk stil. I jordgubbe, svenska dialekt gubbe, sädesskyl, motsvarande lågtyska gubbe f., hövålm, skyl, föreligga hypokoristiska bildningar av annat slag (jämför förf. NTfF 3 R 12: 52 f.); möjl. kan gubbe delvis ha sin upprinnelse även i en liknande form (jämför v. Friesen Mediagem. södra 41, Ark. 18: 53 f.), i vilket fall i gubbe (liksom sannol. i gumma) ord av olika ursprung sammansmält. — De unga gubbarna, förr vanligt öknamn på Lunds studenter, härrör från en af O. P. Sturzen-Becker (Orvar Odd) författad artikel i Aftonbladet 1865, där kårens beslut att icke fira representationsförändringen skarpt klandrades. — Gubbis, allm. i dialekt, sannol. med Kock Sv. lm. X. 3: 6, XV. 8: 11, av ett *god-bise, till svenska dialekt bise, gubbe, huvudman, vise; upptaget i riksspr. har det sedan tjänat som mönster för postis, probis och så vidare, medan Opris, Taddis och den/det bildats efter Nobis (se den/det och). — Gubbstut, se stut.
Se även: jordgubbe
Källa: Hellquists (1922)
Uttryck & idiom med Gubbe
NEO Uttryckslexikon
-
en ful gubbe
en man som antastar (små)barn sexuellt
-
för sjutton gubbar
för tusan — en mild svordom
-
göra gubbar
grimasera