Synonymer till karl
Utforska synonymer och betydelser för karl
Betydelse:
— "hennes nya karl heter Fredrik"
Betydelse:
— "starka karlar"
— "pojken arbetade som en hel karl"
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för karl.
Karl i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
manufakturterm En lång, grof karl En karl i sina bästa år. En dugtig, heder lig, bra, dålig karl Lien blir och karl en gång. Hvad är det för en karl? Hurudan karl är han? (Talesätt) Ni är just min karl, er tycker ja om; även ni är just den jag behöfver. -
-
Mansperson, i allmänhet. Flera fruntimmer, men ingen karl
-
Brukas i tal om och tilltal till personer af lägre klassen, bönder, arbetare, tjenare, samt i föraktlig mening.
Ex: Det är en karl der ute, som vill tala med herrn. Jag mötte en full karl på gatan. Hr hit, karl! Svara, karl, när jag frågar. Stå, karl, annars skjuter jag. en simpel karl, en af gemenskapen. Den der karlen.
-
fam.
Dugtig manufakturterm Vaa karl för sig ell. blott vara karl, visa fasthet i sitt handlingssätt, ej låta leda eller skrämma sig af andra. Det är karl det ell. en hel karl, en karl hela daán, en dugtig manufakturterm Han skall finna karl för sig, han skall finna den, som ej låter skärmma sig. Han är karl att försvara sig, har förmåga att feminin substantiv De t är han karl till, det kan han.
Historik & ursprung för Karl
-
Egennamn
2. Karl, mansn. = fornsvenska, fno., danska, fornhögtyska, nyhögtyska (med med), i fornhögtyska även Karel, latiniserat Carolus; med svag form: fornsvenska, fno., forndanska, medelhögtyska Karle; av föreg. Efter Karl Martell och framför allt Karl den store som appellativ i många språk med betydelse 'konung', till exempel fornslaviska kralĭ, litauiska karãlius, ngrek. králēs, ung. király. — Härtill smeknamnsformen Kalle (jämför Karle ovan) som Pälle till Pär. — Mansn. Karl ingår i en del mera bekanta ortnamn, till exempel Karlberg, givet av och uppkallat efter riksamiralen Karl Karlsson Gyllenhielm; Karlshamn, stad 1664, efter Karl XI; Karlskoga, efter Karl IX; Karlskrona, stad 1680, efter Karl XI och Landskrona; Karlstad, 1584 (förut Tingvalla), efter Karl IX.
Se även: karl 1
-
Substantiv
1. karl = fornsvenska, jämte yngre kar, kall, karl, man, gubbe, fri enskild man, bonde = fornisländska, även: gift man (vilken betydelse även uppträder i svenska dialekt), danska = fornhögtyska karal, man, äkta man, brudgum med med; i avljudsförh. till medellågtyska kerle, fri man, kraftig man (nyhögtyska kerl), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) ceorl, fri man av låg klass, äkta man (engelska churl, bonde, tölp), med med Om finska karilas, mycket gammal man, hör hit, är ganska ovisst: det kan vara en avledning av finska kari, ruin, rest; se FUF 13: 378; är det däremot lånord från urgermanska språk, kan möjl. i vara svarabhaktivokal (Wiklund Ark. 22: 79). — Grundbetyd. sannol.: gammal man, besläktade med grekiska gérōn, gubbe, sanskrit járati, åldras, nypers. zar och arm. cer, gubbe, till en rot ger, åldras, egentligen: mogna (se kärna 2, korn). Jfr följ. och käring. — Genit. pluralis av karl ingår i det vanliga ortn. Karleby (och så vidare), fornsvenska Karlaby; av samma slag som till exempel Rinkaby, Svenneby, Tägneby. Se förf. Ortn. på -by södra 77. — Om uppkomsten av formen kar se litter. hos förf. Ark. 35: 200 f. — Om uttr. vara karl för sin hatt se hatt.
Se även: Karl 2
Källa: Hellquists (1922)
Uttryck & idiom med Karl
NEO Uttryckslexikon
-
vara karl för sin hatt
stå för sin mening eller sitt handlande — äv. för att uttrycka visad duglighet e. d.
format_list_bulleted Exempelmeningar
-
•
Mindre kärl är vackra prydnadsföremål men kan också komma till användning i ett nutida hem.