Synonymer till fyr
Utforska synonymer och betydelser för fyr
Betydelse:
Betydelse:
— "hon satte fyr på valborgsmässobålet"
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för fyr.
Fyr i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
ursprungligen
Eld. Brukas numera icke i denna bemärkelse, utom i de militära uttrycken: Gifva feminin, afbränna ett gevär: ge feminin! eller blott feminin! kommandoord af samma betydelse. -
-
Gosse.
-
sjöf.
Ett eller flera, på eller vid en strand, i toppen af tornformiga byggnader (fyrtorn) eller fastliggande fartyg (fyrskepp) anbragta ljus, i ändamål att vägleda seglare och varna för i grannskapet befintliga grund eller klippor. Se vidare Blänkfyr, Dubbelfyr. På fyrtorn reflekteras ljusen vanligtvis medelst paraboliska metallspeglar. Stadig feminin, med jemt lysande sken.
-
fam.
Syn: Fyrsprång
-
fam. Gäckeri, Förekommer endast i talesättet: Hålla f.med någon, gäckas med honom. I denna och föreg. bem. är ordet oböjligt.
Anmärkning Ordet hette äfven i fornspråket Fyreldler Fur, beslägtadt med det grekiska Pyr.
Historik & ursprung för Fyr
-
Substantiv
3. fyr, i ge fyr, i uttr. fyr och flamma och så vidare, Gustaf II Adolf: 'gifwer fyr', P. Svart: fyhr som kommandoord, äldre nysvenska (yngre fornsvenska?) fyr i betydelse 'eldgivning': 'han håller stort fyr' i visan om Brunkebergsslaget 1471, Medeltidsdikt, södra 415, yngre fornsvenska fȳr(e)- i sammans. till exempel fyrbalder, fyrbåll, jämte danska fyre från medellågtyska vûr, vür n., eld = fornsaxiska, fornhögtyska fuir, fiur (nyhögtyska feuer), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) fýr (engelska fire) och fornisländska fúrr med (poet.) = grekiska pỹr, n., eld, armen. hur, umbr. pir; jämte fornisländska funi med, låga, gotiska fôn n. (genit. funins), eld (jämför även nyhögtyska funke) sannol. ur ett gemensamt uråldrigt paradigm av samma slag som vatten ~ nyhögtyska wasser. Jfr senast Brugman IF 33: 300 f., Bartholomae PBB 41: 272 f. Se även helsefyr och under eld. — Fyr i betydelse 'fyrbåk', 1727, Linné Sk. resa 1749, i båda fallen om Kullens fyr i Skåne = danska fyr, är förkortat av fyrbåk, J. Månsson 1644, Spegel 1685; från medellågtyska vûrbâke; se bak. — Fyrverkeri, 1701, jämför 1740: feurverkerij, från nyhögtyska feuerwerkerei. — Fyra, verb = fornsvenska = danska fyre, från medellågtyska vûren, elda, giva eld.
-
Substantiv
2. fyr med (lustig och så vidare) Almqvist 1843: 'en ärlig fyr', E. Carlén: 'ung fyr', Dalin 1850 (med betydelse 'gosse' och betecknat som provinsialism) = norska, danska Enl. Kock Från fil. för. i Lund 1897 södra 7 f. av föreg, från uttr. ss. driva fyr med (jämför svenska dialekt fyras med), där det neutrala fyr uppfattats ss. med i analogi med driva gäck, narr och den/det, där gäck och narr egentligen äro personbetecknande, fast de också användas som abstrakta. Kanske dock snarare förkortning av ett ord motsvarande lågtyska fîrburs, gesäll utan arbete = nyhögtyska feierbursch; jämför föreg. I svenska möjl., åtm. delvis, lån från norska eller danska
Se även: fyr 1
-
Substantiv
1. fyr n., gyckel och den/det, hålla f. och så vidare, Arvidi 1651, Lucidor, Weste 1807; från lågtyska fir = nyhögtyska feier, högtid, till fira (se den/det och och ferier). — Härtill: fyraben (äldre nysvenska även firabend eller fyrafton), hålla f. = danska fyraben, från medellågtyska vîravent (= nyhögtyska feierabend), aftonen före en hälgdag; särskilt om hantverkare. Jfr följ.
Se även: fyr 2
Källa: Hellquists (1922)