Synonymer till herre
Utforska synonymer och betydelser för herre
— "på 100 meter för herrar segrade Usain Bolt"
Betydelse:
— "Herren är min herde"
— "Herren skall bevara dig för allt ont"
Betydelse:
— "en äldre herre"
— "Mina damer och herrar! Tillåt mig presentera ..."
Betydelse:
— "slaven och hans herre"
Avser en manlig person, ofta med tonvikt på social roll, uppträdande, tilltal eller allmän typ av man.
manlig person
Grundbetydelse där ordet syftar på en man eller mansperson i allmän mening.
fin herre och ståndsperson
Syftar på en man av högre social klass, bildning eller förnäm hållning.
manlig uppvaktare
Syftar på en man i rollen som damers följeslagare eller artig man i sällskapsliv.
Avser en person eller gestalt med makt, ägande, myndighet eller religiös upphöjdhet.
husbonde och överordnad
Avser en person som någon står i beroende till, exempelvis i arbete eller hushåll.
Gudomlig herre
Religiös användning där ordet syftar på Gud eller Kristus som Herren.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för herre.
Herre i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Så kallades i äldsta tider konungar och jarlar (jämför
Ex: N. och N. hafva nyligen råkat ut för en obehaglig händelse. Vid tilltal brukas Herrn och Herrarne, då namnen ej bifogas, t. ex.: Herrn har deruti mycket rätt; men jag får göra herrn uppmärksam på, att . . . . Hvad fattades herrn? Herrarne behagade stiga in. Med herrerarnes benägna tillstånd. Agera herre, genom sitt lefnadssätt söka inbilla folk, att man är rik eller förnäm. (Fam. skämtv.) Som en herre, som herrar, stort, förnämt, präktigt, beqvämt, t. ex.: Lefva som en herre, som herrar. Vi få åka som herrar. (Fam.) Han har blifvit en sådan herre, så förnäm och stolt. Två herrerar och en narr, benämningen på ett slags tokspel.
-
Herrskare. Vara herre öfver ett stort land, rike. Napoleon upphäfde sig till herre i Frankrike. Vara herre på hafvet, med sina flottor beherska det.
Ex: Herre öfver lif och gods, som äger att deröfver förfoga. Hvar och en är herre öfver sin stackare, det finnes ingen så ringa, att han ej har någon att tukta; äfv. hvar och en tuktar den, han rår på. (Fig.) Vara herre öfver sig sjelf, förmå att tygla sina begär, sina sinnesrörelser. (Ordspr.) Stränga herrer, regera icke längre, tyranni föder hat och uppror.
Syn: Regent
-
Ägare af länderi, gods, och så vidare Herre till en egendom.
-
Fig. Vara sin egen h., bero endast af sjelf.
Husbonde. Betjentens, drängens herre Herrn i huset. Herrn och frun äro båda utgångna. Icke vara herre i sitt hus, fastän man egentligen är husbonde, i sina förfoganden, bero af, rätta sig efter någon annan.
-
Säges om den, som äger att bjuda och befalla:
-
Benämning på Gud, så väl i det bibliska och kyrkliga språket, som i dagligt tal. Förekommer endast i bestämd form eller i vokativ. Herren den allsmäktige. Herren gaf och H- tog. O Herre Gud! I folkspråket och i dagligt tal säges även allmänt Vår
Ex: Herre - De gamla formerna Herran (bam. ackus.), Herrans och Herranom (gam. dat. plur.) bibehållas ännu, de tvenne förra allmänt, helst i det bibliska och kyrkliga språket, det sednare mera sällan och nästan endast i bibliska stil. Tro på Herran. I Herrans namn. Herrans bön, bönen Fader Vår. (Fam.) Ett herrans väder, förfärligt oväder. Många herrans år, ganska många år, mycket lång tid. Tackar Herr ranom! tackar Gud! (Fam.) Han är i herranom, i herranom afsomnad, död. - Ss.
Historik & ursprung för Herre
-
Substantiv
herre, yngre fornsvenska hærre, motsvarande å. hærra, jämte fornisländska herra, danska herre gammalt lån från fornsaxiska herro = fornhögtyska (varav nyhögtyska herr), yngre form för hêrro, synkoperat av hêriro, komparativ till fornsaxiska, fornhögtyska hêr, förnäm, hög = angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) hár, gråhårig, gammal (engelska hoar), fornisländska hárr det samma, av urgermanska *hai-ra-, en r-avledning till urgermanska *hai-, skina, i heder. Jfr med avs. på betydelse-utvecklingen 'gammal' till 'herre' till exempel latin senior, äldre > italienska signore, franska seigneur, sire, engelska Sir; ävensom grekiska gérōn, gubbe, men géras, heder och den/det — Formen herr (framför namn och titlar), yngre fornsvenska hær, från medellågtyska her. — Under medeltiden och på 1500-till som titel blott om eller till riddare (men ej till andra frälse- eller adelsmän) och andlige; under senare hälften av 1600-till även till konungens tromän samt officerare och under 1700-till dessutom till konungens trotjänare och övriga så kallade ståndspersoner, men då ännu ej till medlemmar av det lägre borgerskapet. — Jfr härlig.
Källa: Hellquists (1922)
Uttryck & idiom med Herre
NEO Uttryckslexikon
-
herre på täppan
(person) med full kontroll över situationen