Synonymer till pappa

pappa, till exempel Spegel 1685, Karl XII i brev 1689 (min Pappa), M. Stenbock 1690 (papa) = danska, nyhögtyska papa, från franska papa (= engelska); jämför latin pāpa, pappa (jämför under påve), grekiska páppa (till exempel Navsikaa till sin far, Odyss. VI), ävensom grekiska áppa. Egentl, ett från barnets lallande härrörande ord av samma slag amma, dadda, mamma eller som en del beteckningar för fader, vilka innehålla d- eller t-ljud, till exempel gotiska, latin atta, fornhögtyska atto, italienska dialekt tata, grekiska átta, sanskrit, turk. dada, litauiska tẽtis; med motsvarigheter även i icke besläktade språk, där för övrigt pap- stundom kan beteckna 'moder' och mam- 'fader'. Självständigt uppkomna äro norska pape och nisl. pabbi. — Ordet brukades enl. Sedol. Merc. 1731 redan bland 'Båtzmans- och Soldate-Barn', något som förf. synes betrakta som en onödig nyhet. I tyskan, som också lånat ordet från franska, klandras dess spridning 1708; ännu och 1750 var det icke fullt borgerligt. — Från barnspråket härstamma ock, med samma ljudelement, en del ord för 'bröstvårta, spene, modersbröst', såsom äldre nysvenska, svenska dialekt och norska pappe, engelska pap samt de obesläktade litauiska pápas (pãpas), italienska poppa och så vidare; jämför de likbetydande gottländska mamme och så vidare (se mamma). — Av samma barnspråkselement pa- är fader bildat, liksom moder av mā-. Jfr även papp. — Ett på samma sätt i barnspråket uppkommet personnamn är det, som ligger till grund för bynamnet Päpplinge Östergötland, fornsvenska Þæplinge, till ett *Þapi = forndanska Þapi, fornsvenska Papo (Paping), såsom Mämming(e) till personn. på Mam- (se mamma) eller Nän(n)inge till fornsvenska Nanne (se Nanna). Av samma slag äro även ftv. Pappo, Peppo, Pippi, Pop-(p)o, nyhögtyska familjen. Pipping och så vidare; liknande även till exempel i grekiska Se närmare förf. Ortn. på -inge södra 109.