Utforska synonymer och betydelser för fader
fader (el. far)
En man som är förälder eller som i överförd betydelse ses som föregångare, beskyddare eller upphovsman.
Manlig förälder
Benämningar på en man i rollen som far, från neutrala och formella ord till vardagliga eller familjära uttryck.
Förfader och föregångare
Används om en person som levt tidigare i en släkt eller som föregått någon annan i en tradition eller utveckling.
Kyrklig fader eller präst
Kyrklig eller religiös användning, bland annat om en tidig auktoritet inom kristendomen eller som titel och tilltal för en präst.
Beskyddare
Överförd användning om någon som värnar om, skyddar eller tar ansvar för andra.
Upphovsman och grundare
Bildlig användning om en person som grundar, skapar eller ger upphov till något, exempelvis en idé, rörelse eller verksamhet.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för fader.
Fader i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Så kallas en man i afseende å han med en qvinna sammanaflat.
Ex: Benämningen bibehålles äfven, sedan barnet uppväxt och kommit till ålder. En ö m, god, hård, onaturlig fader Vara, fader till flera barn. Hvad är hans fader? Barn! vörden edra fäder. En lycklig fader, som har friska, välartade barn.Naturlig, fader, hvars är oäkta. Vara för någon i faders ställe, som en fader vårda sig om någon.Från fader till son, genom arf från far till son, flera slägtleder igenom- För denna bem. brukas ordet,i dagligt tal och samtalsvis, vanligen sammandraget till Far, men ej i den mera vårdade och högtidliga stilen. För häraf sammansatta ord brukas den sammandragna formen vanligast i alla sådana, som utmärka ett slägtförhållande, t. ex. Farfar, Farbror, o. s. v. Bildar sammansättningarna Familjefader, Ättfader, Stamfader.
-
Brukas äfven stundom li fråga om djurhanar, isynnerhet hästar, hundar och nötkreatur.
Ex: Sammandrages i denna bem. icke gerna.
-
Säges ofta förkortnigsvis i st.
Ex: fader Styffader, Fosterfader, Svärfader, och sammandrages då i dagligt tal till Far (Styffar, &c.).
-
Säges om Gud såsom alla lefvande varelsers skapare.
Ex: Gud är alla menniskors fader, besynnerliga deras som tro. Vår himmelske fader Gud Fader, första personen i gudomen. -Sammandrages i denna bem. icke
-
Titel, som i katolska länder gifves medlemmarna utaf andliga ordnar.
Ex: Fader Andreas. Fader portvaktaren i ett kloste. Den helige Fadren, Katolikernes benämning på¨påfven. Kära far kallas ännu på många orter af allmogen pastorn i församlingen. - Sammandrages i denna bem. icke, lutom i sistnämde uttryck. - Hit hör sammansättningen Biktfader.
-
Ex: H. är en fader för sina soldater. Han är en fader för sitt folk, för de fattige. - Sammandrages i denna bem. ofta. - Hit hör sammansättningen Landsfader.
-
Upphofsman, grundare, stiftare, beskyddare, upphof, källa.
Ex: Herodot är historiens fader Carneille var franska teaterns fader Gustaf III var svenska vitterhetens fader Barmhertighetens fader, ljusets fader, Gud. (Bibl.) Lögnens fader, djefvulen. - Sammandrages i denna bem. icke.
-
Säges om och till äldre manspersoner af ringare stånd, då de äro eller varit gifta, isynnerhet om de tillhöra allmogen.
Ex: Fader Jonas i Stenhagen. God dag, fader Per! - Sammandrages i denna bem. sällan.
-
Förfäder.
Ex: Sådant var bruket hos våra fader Samlas (fam. vandra, gå) till sina fader, dö.
-
Kyrkans feminin ,
Syn: Kyrkofäder
Historik & ursprung för Fader
-
Substantiv
fader, fornsvenska faþir = fornisländska faðir, gotiska, fornsaxiska fadar, fornhögtyska fater (nyhögtyska vater), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) fæder (engelska father), av urgermanska *faðer = indoeuropeiska *pətér (*patér) : latin pater, grekiska patḗr, sanskrit pitár, armen. hair, tokar. päcar, forniriska athir (med p-bortfall); en urgammal indoeuropeisk bildning av barnspråkets pa (jämför pappa) med avledning -t(e)r, som tjänar att uttrycka relativa begrepp och egenskaper (fader ~ moder, öster ~ väster, latin noster, vår ~ vester, eder, och så vidare). — Den analogiska pluralis-formen farar i vissa svenska dialekt och i äldre nysvenska motsvaras av fornsvenska pluralis fadhrar. — Far (= yngre fornsvenska) har uppkommit i obetonad ställning. — Jfr fäderne. Gå till sina fäder, efter l Mos. 15: 15, om Abraham. — I gotiska (Ulfilas bibel) ersättes det blott en gång uppvisade fadar av barnordet atta (till och med i bönen Fader vår), jämför de obesl. latin och grekiska atta med flera — Farfar, fornsvenska faþurfaþir (till genit. faþur) = fornisländska fǫðurfaðir; danskan har i stället numera bestefar; jämför nyhögtyska grossvater (till gross, stor). I fornisländska även afi, farfar (möjl. besläktade med latin avus det samma), och i fornhögtyska ano (av barnspråksstammen an-, jämför latin anus, gammal kvinna, grekiska annís, mormor, och så vidare).
Källa: Hellquists (1922)