Synonymer till munk
Utforska synonymer och betydelser för munk
Betydelse:
Betydelse:
Person som lever ett religiöst liv i en orden eller klostergemenskap.
Kristen munk
Benämningar på en manlig medlem av en kristen klosterorden; vissa ord syftar särskilt på en viss orden eller roll.
Buddhistisk munk
Används om en lama, särskilt i tibetansk buddhistisk tradition; ordena är inte alltid helt utbytbara.
Sufisk asket
Dervisch betecknar en medlem av en sufisk orden och kan i vissa sammanhang användas om en religiös asketisk person.
Sött bakverk som tillagas genom kokning i flottyr, ofta format som en ring eller bulle.
Flottyrkokt bakelse
Bakverk som friteras i flottyr; äppelmunk är en variant med äpple.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för munk.
Munk i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Så kallas i katolska och grekiska kyrkan en man, som dragit sig tillbaka från verlden och lefver i gemenskap med andra, i kloster, enligt vissa föreskrifna lefnadsreglor, i andaktsöfningar, och med en bestämd klädedrägt, under en ordensförmans omedelbara styrelse.
-
fig. fam.
Skenhelig menniska.
-
Ett slags fordom bruklig belägringskanon, även
Ex: kallad Qvartan.
-
Säges i brädspelt Verkehren om den, som har brickor utslagna och icke hinne komma in, innan motspelaren fått upp sina brickor till hus.
-
Blekt ställe i tryck.
-
Ett slags helt liten, upplösta kaka. jämför Gräddmunk. -7) En apart.
Historik & ursprung för Munk
-
Substantiv
1. munk, fornsvenska munker = fornisländska munkr, danska munk, från medellågtyska mon(i)k = fornhögtyska munich (nyhögtyska mönch), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) mun(u)c (engelska monk); i fornisländska väl från angelsaxiska eller fornengelska (700–1100); av latin monachus, av grekiska mónakhos, en avledning av mónos, ensam (jämför monark och så vidare); alltså: ensittare, eremit. — Ingår i en del ortnamn på Munk-, bland av Munktorp Västmanland, vartill familjen. Munktell. — Härtill även familjen. Munck, Münchmeijer (-y-; se den/det och och Meier), och tyska stadsn. München, urspr. en koloni av munkar (1102: villa, dvs. staden, Munichen). — Jfr monke.
-
Substantiv
2. munk (likör), vardaglig förkortning av munklikör, 1874, förr tillverkad av munkarna i franska benediktinklostret Fécamp, varefter franska bénédictine, nyhögtyska benedictiner och så vidare
Källa: Hellquists (1922)