Synonymer till buckla
Utforska synonymer och betydelser för buckla
Betydelse:
— "bilen fick en stor buckla vid krocken"
buckla substantiv
En ojämn upphöjning eller fördjupning i en yta; en deformation i material, hud, plåt eller annat föremål. Används om något som blivit intryckt eller utstående och bildar en liten oregelbundenhet.
ojämnhet i ytan
Benämningar för en liten deformation eller ojämnhet som märks som en bula, knöl eller in-/utbuktning i en yta.
Ett vardagligt ord för ett pris eller en pokal som delas ut som belöning i tävlingar, särskilt inom sport eller andra arrangemang. Kan också användas mer allmänt om en trofé eller ett vunnet prisföremål.
prisföremål
Ord för en fysisk trofé eller utmärkelse man får som belöning, ofta i tävlings- och idrottssammanhang.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för buckla.
buckla verb
Att göra något ojämnt, intryckt eller deformerat så att det får bucklor, veck eller en tilltryckt form, vanligtvis genom tryck, slag eller stöt.
deformera genom tryck eller stöt
Används när något trycks in, får bucklor eller på annat sätt deformeras fysiskt, ofta på bilplåt, metall eller andra ytor.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för buckla.
Buckla i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Stor, upphöjdt rund prydnad på ömse sidor af betslet på en häst.
-
föga brukl.
Örhänge i form af en buckla.
Historik & ursprung för Buckla
-
Substantiv
buckla, i denna form vanligt först på 1700-till, i äldre nysvenska i stället ofta pöckla 1543, puckla, bugla med med = danska bugle, (om danska bule jämför under bula), medellågtyska bokele; från fornfranska bocle, senlat, buccula, dimin. till bucca, (uppblåst) kind, munhåla (vartill den språkvet. termen buckal), av ljudhärmande ursprung. I betydelse 'hårlock' = danska och nyhögtyska buckel, från franska boucle med samma härledning. Möjl. urbesl. med pocker och där anf. ord.
Se även: bula
Källa: Hellquists (1922)