Synonymer till kalk

substantiv [kal:k]

Utforska synonymer och betydelser för kalk

Betydelse:

ett hårt (vitt) ämne (1) som innehåller kalcium

— "bränd kalk"

— "släckt kalk"

kalk

Detta ord syftar här dels på den vita, mjuka bergarten kalksten/krita, dels på kalk som kemiskt ämne, främst kalciumföreningar, beroende på sammanhang.

kalksten krita

kalksten, krita

Används om den vita, mjuka bergarten eller kritliknande material, ofta i natur-, bygg- eller skolkontext.

kalciumförening

kalciumförening

Används om kalk som kemiskt ämne, särskilt i tekniska, medicinska, jordbruks- eller kemiska sammanhang.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för kalk.

kalk

1

Kalk som kärl eller bägare, särskilt ett nattvardskärl i kyrklig användning eller ett allmänt dryckeskärl.

nattvardskärl nattvardskalk

nattvardskärl

Kalken som heligt kärl i kristen liturgi, avsedd för nattvardsvinet.

dryckeskärl bagare

dryckeskärl

Kalken som vanligt drickkärl eller bägare, inte specifikt kyrklig.

2

Kalk som den yttersta blomdelen, alltså foderbladens gemensamma hylle eller blomkalken.

blomhylle blomkalk kalkblad

blomkalk

Den del av blomman som utgör yttersta hyllet och omsluter kronan.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för kalk.

auto_stories

Kalk i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Bägarformigt kärl af metall att dricka ur, begagnadt isynnerhet vid vinets utdelning i nattvarden.Täcke öfver kalken. (figurligt) Man måste dricka den kalken, genomgå det bittra lidandet, den hårda pröfningen.

  • Ren kalkjord, eller det ämne, som fås, då kolsyrad kalk brännes i en vindugn emellan kol. Osläckt kalk, ett slags kaustik, vattenfri kalkord, erhållen genom bränning af vanlig kalksten i egna dertill inrättade ugnar. Dödbrändk., kalkjord, som vid bränningen förenat sig närmare med den främmande inblandningen, samt derigenom förlorat i kausticitet och löslighet i vatten. Släckt kalk, bränd kalk,som blifvit öfvergjuten med vatten. Rå kalk, se Kalksten.

  • bot.

    Syn: Blomkalk

history_edu

Historik & ursprung för Kalk

  • Substantiv

    3. kalk, jordart, fornsvenska kalker = danska kalk, från medellågtyska kalk = fornhögtyska kalch, kalk (nyhögtyska kalk), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) cealk (engelska chalk, krita); gammalt lånord från latin calx (genit. calcis), kalksten, kalk (av grekiska khálix, kisel, kalk), liksom källare, mur, tegel och vissa andra uttr. tillhörande stenbyggnadskonsten, sorn germanerna lärt av romarna. Det inhemska ordet för 'kalk' är lim. Jfr kalkyl.

  • Substantiv

    2. kalk (blom-), till exempel Weste 1807 = danska kalk, från nyhögtyska kelch, egentligen upptaget från grekiska kálijx, blomkalk, knopp, varav latin calyx, senare skrivet calix och förblandat med calix, bägare.

  • Substantiv

    1. kalk, bägare, fornsvenska kalker = fornisländska kalkr, danska kalk, gammalt lån från angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) calic, biform utan i-omljud till angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) celic = fornsaxiska kelik, fornhögtyska kelih (nyhögtyska kelch); ett mycket tidigt urgermanska lånord från latin calix (genit. calicis), jämför grekiska kýlix det samma

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för kalk

Korsordslösningar för kalk