Utforska synonymer och betydelser för vörda
Betydelse:
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för vörda.
Vörda i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Hög akta och ära.
Ex: Vörda sina föräldrar. Vörda Gud.
Historik & ursprung för Vörda
-
Verb
vörda, äldre n svenska ofta vyrd(h)a, fornsvenska vördha, vyrdha (ipf. vörde, vyrdhe), även: værdha, av äldre fornsvenska virþa, värdera, bry sig om, ha försyn för = norska vyrda (vyra, vøre med med), värdera, bry sig om, fornisländska,-fno. vyrða, virða, äldre danska virde = angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) gewyrðan, medelhögtyska wirden, av urgermanska *werþian; jämte *werþōn i gotiska waírþôn, värdera, fornsaxiska giwerthôn, skatta, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) weorðian, även: prisa; avledning av adjektiv värd. Etymol. = våla 1. Med avs. på ljudutvecklingen -ir- > -yr- > -ör- jämför Börje av Birger samt under vört. Övergången från böjningen vörde till vördade är densamma som i till exempel flöda, gärda, härda, möda, skynda, skända, svenska dialekt sälla, sålla (fornsvenska -adhe, men fornisländska -da). — Vördig, förr (ännu åtm. vid slutet av 1600-till) till präster av lägre rang, medan vid samma tid domprostar, prostar, kyrkoherdar och gymnasielektorer buro epitetet ärevördig (Ers ärevördighet) och biskopen högvördig. Under 1700-till höjdes dessa titlar, så att under senare hälften lägre prästmän kallades välärevördig, kyrkoherdar och prästvigda lektorer högärevördig (ännu Göteb. Aftonbl. 14. 2. 1911) och domprostar högvördig. I muntligt tilltal förkortades (hög)ärevördig vanl. till värdig, så att det rätt och slätt blev vördig prosten av vördige pr. med på grund av obetonig bortfallet e (såsom i gunsti junker, nådi herrn och så vidare). Under senare delen av medeltiden nöjde man sig däremot med 'vördig' (vyrdogher) till och med i fråga om ärkebiskopen, dock även superl., till exempel 'werdhoghiste fadher ok herre ärchebiskop jacob'. Ordet är ej avlett av verbet vörda utan av ett substantiv motsvar. fornsvenska virþa = fornisländska -virða, äldre danska virde, av urgermanska *werd-iōn, eller av den zn-bildning, urgermanska *werð-īn, som ligger till grund för ml nyhögtyska werde, fornhögtyska wirdî, vartill bland av fornhögtyska wirdig (nyhögtyska würdig).
Se även: värd
Källa: Hellquists (1922)