Synonymer till värd

2. värd, substantiv, till exempel L. Petri 1559: 'är altidh huar thens andras werdh' = danska vert, från medellågtyska wert (genit. -des), av fornsaxiska werd, wird, värd, husbonde, gästvän, äkta man = gotiska wairþus, värd, gästvän, fornhögtyska, nyhögtyska wirt, värd, särsk. förr även: husbonde, familjeöverhuvud, äkta man (saknas i angelsaxiska eller fornengelska (700–1100)), av urgermanska *werðu-. Egentl. om husbonden i motsättning till 'gästerna' eller 'främlingarna', alltså av samma innebörd som indoeur. *ghosti-potis, dvs. 'gästherren' = latin hospes (se hospital, despot och nedan). F. ö. trots många framställda förslag utan ens närmelsevis säker härledning. Kanske snarast med Fick med flera sammanhängande med urgermanska *werþu- eller *werðu-, måltid, i nattvard och så vidare (se den/det och), som kan utgå från en rot u̯er i betydelse 'sörja för', i avljudsförh. till var 3, varse och så vidare, vård (jämför också ovan under värd 1) och sålunda även till det till betydelse närstående angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) hláford (*hláfweard = lord; se även lev). Möjl. syftar i så fall ordet närmast på de plikter gentemot gästen, som ålågo värden icke blott i fråga om materiell undfägnad utan snarast med hänsyn till hans säkerhet och okränkbarhet; jämför särsk. fornhögtyska werên, lämna säkerhet för. F. ö., enl. Fick-Torp, i avljudsförh. till medelhögtyska ürte, urte, värdshus, dryckeslag, sällskap (vartill jämför Kauffmann WuS 2: 22). — Betyd. 'värd' och 'gästvän' finnas även förenade hos latin hospes (jämför hospital); liksom betydelse 'värd, husbonde, äkta man' hos de fnord. motsvar. till 'husbonde' (jämför engelska husband), vilket jämte bonde väl är det inhemska nord. ord, som till betydelse-innehåll närmast ersätter det kontinentalgermanska värd. — Värdinna, fornsvenska værdinna, från medellågtyska werdinne = fornhögtyska wirtinna (= nyhögtyska wirtin). — Värdshus, 1593 = danska værtshus, efter nyhögtyska wirtshaus (sen medelhögtyska wirtshûs). I fornsvenska i stället gæstahus (allm. urgermanska; dock ej i gotiska), hærbærge (se härbärge) och taværne (se tabernakel); samtliga kvarlevande in i äldre nysvenska Under fornsvenska tid betecknade dock gæstahus särskilt ett i förb. med ett kloster stående härbärge för pilgrimer och fattiga resande, hospitium (jämför holl. gasthuis, sjukhus, hospital), med motsvar. betydelse-utveckling hos hotell (= hospital); alltså ej om såsom affär bedriven värdshusrörelse, liksom också fornisländska gestahus brukades om hirdens 'gäster' eller om vid de stora bondgårdarna åt främlingar uppbyggt hus. F. ö. återgavs i de urgermanska språk 'värdshus, härbärge' ofta med ord, som bildats av sal, till exempel gotiska saliþwa, fornhögtyska salihûs med med Eng. inn, värdshus, utgår från angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) inn n., rum, hus, jämför fornisländska inni n., bostad, härbärge med med och är besläktade med adv. in, inne. Hotell är i svenska om inhemska förh. väsentl. ett 1800-talsord (se den/det och). Samma betydelse-utveckling som i det urgermanska 'gästhus' och i hotell föreligger i de slav. ord för 'värdshus', som representeras av polska gospoda, tjeckiska hospoda och så vidare, till fornslaviska gospodĭ, herre, motsvar. (trots svårigheten med d) latin hospes (genit. -pitis; se hospital), vartill hospitium, till stammen i gäst. Värdshusrörelse (i mera modern mening) torde germanerna ha lärt av romarna, där sådan är känd åtm. från 2:dra årh. f. Kr. (deversoria). — I gamla bibelövers.:s värdskap (2 Mos. 22: 19: 'Den som hafwer värdskap med någon boskap, han skall döden dö') ingår den redan i fornsvenska uppträdande betydelse 'samlag, beblandelse', eufemistisk användning av betydelse 'gemenskap, umgänge'.

1. värd, adjektiv, fornsvenska værþer, värd, värdig, värderad (om dessa betydelse jämför nedan) = fornisländska verðr, danska vrd, gotiska waírþs, fornsaxiska werth, fornhögtyska werd (nyhögtyska wert), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) weorð (engelska worth; från angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) väl även jymriska gwerth), av urgermanska *werþa-, varav det gamla finska lånordet verta, liksom även litauiska ver̃tas och fornslaviska -vrědǔ komma från urgermanska språk Härjämte urgermanska *werþia- i angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wierðe. F. ö. flertydigt. Möjl. med Brugmann IF 13: 88 n. 1 = urgermanska *werþa-, *werða-, vänd mot, i gotiska -waírþs och så vidare (se antvarda, invärtes, vart 1), och i så fall att förbinda med forniriska frith-, mot, och latin adv. vorsus; med samma betydelse-utveckling som i latin pretium, värde, pris, till ett adjektiv *pretios, till indoeuropeiska prepos. *preti, emot (= lettiska pret ~ grekiska proti, prós), om denna Prellwitz' och Brugmanns tolkning är riktig (varför bland av kunde tala parallellen med grekiska antí pollō̃n esti, han är likvärdig med många); alltså i båda fallen: gällande som motprestation eller dyl. Bartholomæ ZfdW 9: 18 förbinder värd med ung-avestiska (fornöstpersiska) avarəlā, värdeföremål. Ävenledes har man, icke utan skäl, tänkt på ett to-particip till indoeuropeiska u̯er i fornhögtyska werên, betala, lämna säkerhet (nyhögtyska gewähren); jämför medelhögtyska wer(e), betalning, pris, ävensom under garanti, en ordstam som för övrigt saknar tillfredsställande härledning; se värd 2. Enl. Fick och Kluge skulle ordet däremot höra samman med stammen i var 3 (vaksam), vara 3, bevara och så vidare (med vilka enl. somliga det nyss nämnda fornhögtyska werên och värd, substantiv, äro besläktade). Jfr värde, värdes, värdigas. — Den gamla betydelse 'värdig' ingår i gamla bibelövers.: 'Hwilken som älskar fader och moder mer än mig, han är mig icke wärd' (i nya översättningslån: 'värdig', Matt. 10: 39); betydelse 'värderad, aktad' i det numera föga använda 'Min värde vän' och det mera brukliga 'den värde talaren' och den/det — I sammans. står ordet ofta på gränsen till avledning, såsom till exempel anammansvärd (1811, efter nyhögtyska annehmenswert), avsevärd 1871, avskyvärd (1712: 'De mest afsky värde laster', Weste 1807, men ej Sahlstedt 1773; ej i danska; jämför nyhögtyska verabscheuens-würdig, motsvarande äldre svenska afskyvärdig, avundsvärd (Lidner 1791 1: 214, uppl. 1812, Lenngren och 1795; jämför nyhögtyska (be)neidenswert), beaktansvärd (E. H. Tegnér 1870; efter nyhögtyska beachtenswert), behjärtansvärd (1855; efter nyhögtyska beherz(ig)enswert), beklagansvärd (Kellgren 1792; efter nyhögtyska beklagenswert), bemärkansvärd (Reuterdahl 1852; efter nyhögtyska bemerkenswert), berömvärd (1626, i två ord; 1678), beundransvärd (1788: efter nyhögtyska bewundernswert), dyrkansvärd, efterföljansvärd (Reuterdahl 1843; jämför 1756: efterföljningsvärd; efter nyhögtyska nachahmenswert), fasansvärd (Möller med flera 1790, Leopold och så vidare), fruktansvärd (1675 och så vidare; tidigast skrivet i två ord), förvånansvärd (till exempel 1886; efter nyhögtyska erstaunenswert), heder-, klander-, lov-, läs-, nämn-, prisvärd, rysansvärd (efter fasans- och den/det), se-, straffvärd, tillbedjansvärd, vördnadsvärd, älskvärd (Spegel 1685, vanligt först på 1790-till, Thorild och så vidare, jämför danska elskværdig), älskansvärd (Lindschöld 1669: älskans värd, Österling 1708: älskand värd, Möller 1755 och så vidare, synnerl. gärna använt under 1700-t:s senare årtionden, numera rätt sällsynt; förr även -värdig; efter nyhögtyska liebenswürdig), ömkansvärd (till exempel Kellgren G. Vas.; förr även ömkansvärdig), önskvärd och så vidare; de många på -ans (utan motsvar. substantiv på -an) alltså analogibildningar efter dyrkans- och den/det samt nyhögtyska ord på -ens-.