Synonymer till väja

väja = yngre fornsvenska, av äldre vǣghia, väja, vika undan för, skona, svenska dialekt väja även: akta, ära = fornisländska vǽgja, ge efter, lämpa, skona, norska vægja, vika för, foga sig; möjl. direkt avlett av urgermanska *wǣᵹia- = fornisländska vǽgr, som (gärna) väjer undan, norska -væg, fornhögtyska wâgi, som lutar mot, gynnsam, ett möjlighetsadjektiv till urgermanska *weᵹan, röra (sig) med med = väga, bildat som gäv, häv, fornisländska kvǽmr, nǽmr och så vidare, vartill fornisländska vǽgð, skonsamhet, eftergivenhet; eller också en parallellbildning till detta adjektiv, på indoeuropeiska -ei̯ō, med iterat.-intensiv. betydelse av samma slag som till exempel fornisländska nǽma, taga, nå, och formellt motsvarande sanskrit kausativet vāháyati (till váhati, far), bildat med samma avljudsstadium som till exempel fornisländska kvǽfa (se under kväva), svǽfa (se under söva) och så vidare — Ä. svenska väja orden, Lenngren och ännu Wallin och 1830, är en fortsättning av den gamla fornsvenska konstr. med dat. (sedan ackus.); dock redan i fornsvenska därjämte for. Dalin 1853 har även väja stenar, pussar. — Väja av vǣghia, med förkortning av långt ä framför j, jämför till exempel leja av lēghia, speja av spēia.