Synonymer till stycke
Utforska synonymer och betydelser för stycke
Betydelse:
— "ett stycke av Beethoven"
Betydelse:
— "fem stycken äpplen"
Betydelse:
— "hon skar upp ett stort stycke av steken"
— "när de hade kommit ett stycke på väg tog de paus"
En avskild mindre del, bit eller fragment av ett större föremål eller material.
En särskild del i en text, framställning, fråga eller indelning.
Ett konstnärligt verk, särskilt musikstycke eller sceniskt stycke.
konstnärligt verk
Används om sceniska eller musikaliska verk, såsom pjäser, skådespel eller kompositioner.
En viss del av en väg eller färdsträcka.
vägsträcka
Används när stycke betecknar en begränsad del av en väg, rutt eller sträcka.
Något som utgör en hel och sammanhängande enhet, inte uppdelad i delar.
helt föremål
Används när stycke syftar på ett föremål eller material i ett enda sammanhängande stycke.
Äldre benämning på kanon eller annan artilleripjäs.
kanon
Ålderdomligt bruk där stycke syftar på ett eldrörsvapen inom artilleriet.
Nedsättande benämning på kvinna med anspelning på lösaktighet.
Ett enskilt exemplar eller en enhet i räkning, handel eller lagerhållning.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för stycke.
Stycke i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Afsöndrad, utaf en massa bestående del af ett helt. Stot,litet substantiv af något. Lossnat, sönderfallet. substantiv De särskilt styckena till ett snickararbete. Ett substantiv af en värjklinga. Ett substantiv bröd. Kulornatogo bort stora styckeen af trädstammarna. Klyfva, hugga, skära, dela i styckeneutrum Springa, falla, gå i styckeen. Slå i s.neutrum
Ex: Stycke för stycke, hvarje stycke särskilt för sig. Passa i stycke, passain.
-
Del af något sammanhängande helt, ej derifrån skildt, utan blott särskilt betrktadt.
Ex: Ett stycke af vägen, gatan, åkern. Ett stycke ett åkerstycke; äfv. ett viss område. Jag följde hnom ett stycke på väg, en del af vägen. Ett långt helt; äfv. i ett sammahang.
-
Del af en skrift, ae sig demed sammanhängande eller derifrånlösryckt.
Ex: Stycke af ell. ur en skrift. Ett stycke i en tidning. Ett stycke ibibeln. Några stycken af hans arbegten,
Syn: Artikel
-
Säges om ett konsterk, en målning, ritning, musikalisk kompisition, dikt, och så vidare Deraf Konst-, Musik-, Klaver-, Skaldestycke. Måladt, ritadt substantiv Sjunga, spela, ett substantiv
Ex: Stycken på vers.
-
Syn: Teaterstycke
-
Skjutmaskin, kanon.
-
Myntstycke, mynt.
Ex: I sammansättningarna Rundstycke, Guldstycke, Riksdalersstyce, Femfrancsstycke, m. fl.
-
Klädesplagg.
Ex: I sammansättningarna Lifstycke, Pannstycke. Se äfv. Bindmössa. Vara klädd i stycke, och mössa.
-
Ett väfdt tyg af bstämd längd såsom det förekommer i handeln. Ett substantiv kläde, lärft.
-
i fråga om antal, vid räkning o. s. v.
Hvarje särskilt föremål för sig. Oxar kostade 100 r:dr styckeet.
-
Handling, ernng.
Ex: Det var ett fult stycke Deraf Bofstycke, Vänskapsstycke.
-
fam.
Förkastlig menniska. Ett substantiv skälm. Säges isynn. om qvinnor. Ett elakt, listigt, liderligt, högtst gement substantiv
-
Hänseene, omständighet.
Ex: I många stycken. I alla stycken I andra stycken.
Historik & ursprung för Stycke
-
E
stycke, fornsvenska stykke = fornisländska stykki, danska stykke, fornsaxiska stukki, fornhögtyska stncki (nyhögtyska stuck), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) stycce, av urgermanska *stukkia-, dimin. till stock. Jfr det etymol. identiska stuck. - lä. nysvenska ofta även 'kanon' (ännu till exempel Stagnelius), från nyhögtyska, vartill styckebruk; styckjun-kare, 1710: stiickinnkare, 1713: styck-jnnker = danska stykjnnker, från nyhögtyska stiick-jnnker. - Även i nedsättande betydelse, till exempel Dalins Årg.: 'ett lättfärdigt st3rcke', Lenngren: Mag bör dig, usla stycke, banna' (till jungfrun), nysvenska 'ett elakt, otäckt stycke'; jämför franska mauvaise piéce. - Från nyhögtyska sinck utgår rnöjl. uttr. per styck.
Källa: Hellquists (1922)