Synonymer till kanon

adjektiv, substantiv [kanọ:n]

Utforska synonymer och betydelser för kanon

Betydelse:

mycket hårt skott (1), t.ex. i fotboll

— "en kanon i stolpen"

Betydelse:

en kraftig artilleripjäs

kanon adjektiv (vard.)

Vardagligt adjektiv som används i positivt värderande språk för att beskriva något som är mycket bra, riktigt lyckat eller imponerande.

mycket bra utmärkt strålande jättebra toppen

mycket bra / utmärkt

Används om något som håller hög kvalitet eller fungerar väldigt bra, ofta i vardagligt och positivt uttryckssätt.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för kanon.

kanon substantiv

1

Eldvapen av större typ, särskilt en tung artilleripjäs som avfyrar projektiler med stor kraft. Används om militära kanoner, historiskt och i äldre eller mer generell betydelse.

mörsare haubits artilleripjäs

tung artilleripjäs

Syftar på en större militär pjäs för indirekt eller direkt eldgivning, ofta i historisk eller teknisk militär kontext.

skjutvapen skjutjärn

eldvapen

Mer allmänt om ett skjutande vapen, särskilt när ordet används i äldre, teknisk eller historisk mening utan att precisera vapentyp.

2
vard.

Vardagligt uttryck för en person som är ovanligt skicklig, imponerande eller framstående inom sitt område.

framstående person hejare auktoritet överdängare baddare pamp

framstående person

Används berömmande om någon som är mycket duktig, respekterad eller exceptionell i sitt fält.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för kanon.

kanon substantiv

1

Substantiv som betecknar en regel, norm eller föreskrift som fungerar som rättesnöre; används även om en fastställd uppräkning eller auktoritativ samling av skrifter eller helgon.

rättesnöre norm regel föreskrift påbud

regel eller norm

Avser något som anger hur man bör handla eller vad som gäller som förebild, riktmärke eller föreskrift.

Bibelns skrifter

biblisk kanon

Avser den samling skrifter som erkänns som Bibelns auktoritativa böcker.

helgonförteckning

helgonkatalog

Avser en officiell eller auktoritativ förteckning över helgon.

2

Substantiv som betecknar en flerstämmig sång där samma melodi kommer in vid olika tidpunkter i olika stämmor och efterliknas enligt bestämd ordning.

flerstämmig sång

flerstämmig efterhärmning

Avser en kompositionsform där en melodi imiteras av andra röster/stämmor i kanonisk ordning.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för kanon.

auto_stories

Kanon i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Längre fältstycke med smalare lopp än mörsare.

    Ex: Skjuta med kanoner.

  • Ett slags fruntimmers-hårlockar.

history_edu

Historik & ursprung för Kanon

  • Substantiv

    kanon, mil., Stiernhielm Herc. = danska = nyhögtyska kanone, engelska cannon, av franska canon, av italienska canone, förstoringsform till latin canna, rör; se kalla, kanel, kanik och följ. — I samma betydelse användes åtm. under 1600-till vanl. stycke; även bössa med med

    Se även: kanonisera 1

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för kanon

Korsordslösningar för kanon