Synonymer till straff

substantiv [straf:]

Ont Hämnd Botgöring Bestraffning Ansvarspåföljd

Utforska synonymer och betydelser för straff

Betydelse:

rätt att ostörd och från nära håll spela bollen mot motståndarlagets mål (i vissa lagspel)

— "Eva blev fälld och domaren dömde straff"

— "Anders sköt straffen i mål"

Betydelse:

påföljd för den som bryter mot lagar eller regler

— "pedofilerna fick stränga straff"

— "straffet för den våldsamma tacklingen blev utvisning"

Substantiv

Betydelse:

åtgärd som utföres med person som gjort något fel, ofta något som är negativt för personens (omedelbara) välmående; speciellt fängelse, böter, skyddstillsyn eller annat påföljd som utföres med en person som begått ett lagbrott

Betydelse:

det att ena laget får utse en spelare att försöka göra mål mot det andra lagets målvakt, genom att sparka, kasta eller slå bollen från en bestämd punkt rakt framför målet, medan övriga spelare inte tillåts ingripa, vanligen som en följd av att någon i det andra laget begått ett regelbrott i eget straff- eller målområde

Betydelse:

det att ena laget får utse en spelare att försöka göra mål mot det andra lagets målvakt genom att från spelplanens mittpunkt ta bollen eller pucken och sedan simulera ett friläge där boll- eller puckhållaren ej får dra bollen eller pucken bakåt

Betydelse:

det att ena laget får kasta bollen i avsikt att träffa korgen från en fast punkt efter att motståndarna har begått en foul på defensiv planhalva

straff

påföljd bestraffning vite efterräkning vedergällning tuktan aga hämnd repressalie tillrättavisning näpst räfst

hemsökelse lidande prövning

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för straff.

straff

straffspark straffkast straffslag

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för straff.

auto_stories

Straff i Historisk ordbok

Dalin (1850)

Ondt, hviket såsom en nödvändig följd af en oloflig handlingträfar den, som gjort sig dertill skyldig. Naturligt substantiv, somflyter ur sjelfva gerningens natur och dermed på ett nödvändigt sätt är förknippadt. Positivt ell. vilkorligt substantiv, som beor af enlagstiftres vilja och betår i ett ondt, som tillfogas en person för en emot borgerlig lag stridande handling. Döma till. substantiv Påläggfa s.Lida substantiv för sina missgerningar. Hårdt, strängt, lindrigt substantiv Förfallen till substantiv Stå eller utstå sitt substantiv Det är ett Guds substantiv öfverhonom. Till substantiv, för att straffa. Gud har hemsökt oss till substantiv för våra synder. Vid substantiv af ell. att, vid äfventyr att straffas på ettvisst sätt, till exempel: Vid substantiv af 40 par spö; vid substantiv att brännmärkas.

history_edu

Historik & ursprung för Straff

E
straff, fornsvenska straf, tillrättavisning, straff = danska straf, från medellågtyska straffe; jämför medelhögtyska stråfe (nyhögtyska straf e). - Härtill: straffa = fornsvenska: tillrättavisa, straffa =-- danska straffe, från medellågtyska straffen, jämför medelhögtyska stråfen (nyhögtyska strafen), ävensom ofris, strabben, uppföra sig motspänstigt. - Besl. med medelhögtyska, straf, stram, sträng (nyhögtyska straff; jämför under strapats), och avlägset även med stram och en del andra ord till en grundrot ster, vara styv (se stel). Med avs. på betydelse-utvecklingen jämför adjektiv sträng ävensom svenska dialekt stråk, fornsvenska straker, stram, styv = norska stråk det samma, jämför medellågtyska stråk (-ek), medelhögtyska stråk (-ek-) det samma, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) strame, bland av 'sträng'; besläktade med litauiska stregti, bli stel, frysa.

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för straff

Korsordslösningar för straff