Synonymer till stolt

substantiv [stål:t]

Utforska synonymer och betydelser för stolt

Betydelse:

starkt medveten om sitt värde

— "han var för stolt för att ta emot hjälp"

Betydelse:

nöjd med sig själv eller någon närstående

— "hon var stolt över sin dotter som fick MVG i alla ämnen"

ngn är stolt (över ngn/ngt/att+VERB/SATS)

1

Känner stark tillfredsställelse över något eller är glad över en prestation eller situation.

mycket nöjd tillfreds lycklig belåten fylld av tillfredsställelse

Tillfredsställelse

Ord för att vara nöjd, glad eller känna tillfredsställelse, ofta över något man själv eller någon närstående har gjort.

2

Visar stark tro på sin egen betydelse eller håller huvudet högt; kan uttrycka både värdig självkänsla och överdriven självgodhet.

självsäker högdragen högfärdig högmodig dryg viktig pösig arrogant övermodig stram nackstyv fjär envis trotsig okuvlig

Självhävdande och högmodig

Ord för en person som uppträder självsäkert eller överlägset. Vissa betonar högmod, andra trots, stelhet eller orubblighet.

värdig ädel båld

Värdig och ädel

Ord för en hållning eller karaktär som präglas av värdighet, ädelhet eller frimodigt mod.

förnäm stolts

Förnäm

Ord med en ålderdomlig eller ovanlig prägel som förknippar stolthet med förnämhet eller hög börd.

swap_horiz Motsatsord

missnöjd ödmjuk
auto_stories

Stolt i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Fallen för att allt för mycket värdera sig sjelf.

    Ex: - Syn-. Dryg, Aristokratisk.

  • På ett stolt sätt, med stolthet.

  • Säges även

    Ex: , i god mening, om den som, li medvetande af verkligt sedligt värde, noga aktar sig för hvarje låg handling och håller sig aflägsnad ifrån dåliga personer. En stolt man. - Brukas äfv., i begge bem., om sak, t. ex.: Stolt min, uppsyn.

  • fig.

    Hög, utmärkt.

history_edu

Historik & ursprung för Stolt

  • E

    stolt, fornsvenska stoller, ståtlig, skön, framstående, fin, stolt = scnisl. stoltr, danska stolt, från medellågtyska stolt = holl. stout (varifrån danska stant, ståtlig), medelhögtyska, nyhögtyska stolz (i medelhögtyska även: fjantig; se det besläktade stolle), varav fornsvenska stoltz, jämför folkvisans: stolts jungfrun (dvs. 'skön, vän'); snarast ett inhemskt urgermanska ord, till roten stelt, vara styv (se s ty 11 a, s t u 11 a), utvidgning av stel (se stall, ställa). Från urgermanska väl: fornfranska estout, stolt, käck, som enl. andra är romanskt (latin *exstulliis). Eng. stout, stark, tjock, modig, stolt, har härletts både från franska och holl. Jfr följ.

    Se även: stolt Henrik 1

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för stolt

Korsordslösningar för stolt