Synonymer till ödmjuk
Utforska synonymer och betydelser för ödmjuk
Betydelse:
— ""Jag hade bara tur", sa segraren ödmjukt"
ngn är ödmjuk (inför ngt)
swap_horiz Motsatsord
Ödmjuk i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Säges om den, som ringa aktar sitt eget värde, sina egna gåfvor eller förtjenster, och i sitt väsende, i tal eller skrift ådagalägger ett sådant tänkesätt.
Ex: Ödmjuk till sinnes. (Substantivt) De ödmjuka gifver Gud nåd. Visa sig ödmjuk emot någon. Ödmjuk tjenare, brukas som höfligutsuttryck, dels vid helsning, dels vid underskriften i bref, t. ex.: Ödmjuka tjenare, min herre! Jag förblifver med all aktning en ödmjuk tjenare (tjenarrinna), er ödmjukaster tjenare. Ödmjuka tjenare! säges äfv. skämtvis, spefullt eller försmädligt, då man vägrar, afslår något.
-
Som uttrycker, röjer, tillkännagifver ödmjukhet.
Ex: Ödmjukt tal, skick, uppförande. Ödmjukt bref. Ödmjuka böner.
Historik & ursprung för Ödmjuk
-
Adjektiv
ödmjuk, fornsvenska öþmiūker, anspråkslös, vänlig, ringa, oansenlig = fornisländska auðmjúkr, danska ydmyg (även: mjuk, smidig; se nedan), till fornsvenska öþ-, lätt (se ökänd) = fornisländska auð-, fornsaxiska ôthi, ôdi, fornhögtyska ôdi, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) ieðe, éaðe, av urgermanska *auþia-, *auðia-. Vanl. tolkat som en participbildning till indoeuropeiska au- i sanskrit ávati, hjälper, är glad, āvi-, gynnsam, gotiska awiliuþ, lov, tacksägelse (däremot säkerl. ej, såsom också antagits, latin (h)avē, var hälsad, vartill den sena bildningen aveo, befinner mig väl; se Walde2); jämför om bildningen under det obesläktade öde 1. Ordet betyder alltså egentligen: som lätt blir mjuk. I sin kristna betydelse väl påverkat av angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) éaðmód, -méde, ödmjuk, vänlig, fornsaxiska ôdhmôdi, vilka brukades som översättningslån av Vulgatatextens humilis, grekiska tapeinós (båda egentligen: låg, ringa). Got. har i stället hauns (se hån). — I tackar mjukast föreligger en ljudlagsenlig utveckling av tackar ödmjukast, varav närmast tackaremjúkast med senare synkope av den närmast den huvudbetonade stavelsen stående vokalen e (ə). — I danska ydmyg beror väl y på samma utveckling av ö till y i bitonig stav. framför konsonantgrupp såsom i brylling eller fornsvenska dyddýlghia, spöke (av döþ-); däremot enl. Falk-Torp Da.-norska lydh. södra 141 snarast på inverkan av det följande y.
Se även: ökänd
Källa: Hellquists (1922)