Synonymer till kavat
Utforska synonymer och betydelser för kavat
Betydelse:
Kavat i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Stor och dryg.
Historik & ursprung för Kavat
-
Adjektiv
kavat, i litteraturen först vid 1700-talets slut; jämför Leopold 1795: 'ehuru cavat det än kunde synas’, i brev (Saml. skr. h. 6 södra 286, Sv. vitt.-samf. II). Sannol., med förf. Nord. stud. södra 189 (och Tamm anf. st.), av ett *karlhváter (jämför i fråga om ljudutvecklingen kofen av kornfen(a), ävensom manet), till karl och svenska dialekt vat, fornisländska hvatr, rask, jämför svenska dialekt bålvat, duktig, stor (se vass, adjektiv); jämför även svenska karlaktig, svenska dialekt kärig, stolt Smål., danska karslig och så vidare Däremot enl. Falk-Torp södra 504 ombildat (i anslutning till likabetyd. svenska dialekt bravat till bravera) av norska kaut, stolt, övermodig, jämför danska dialekt kovte, skryta (från holl. kouten, pladdra = medelhögtyska kalzen; se kälta), jämför, något annorlunda, Torp Etym. Ordb. södra 262 — en uppfattning, som ävenledes är förtjänt av övervägande. Noreen V. språk 3: 167, som finner båda tolkningarna ohållbara, ser i kavat en sammansättning av det nämnda vat och norska kav, ivrig, jämför fornisländska ákafr, norska aakav. Men denna härledning är oantaglig, därför att det för övrigt föga spridda kav (Torp södra 262) säkerl. är en förkortning av aakav, fornisländska ákafr (enl. Persson Indog. Wortf. södra 84 av *ákeifr = angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) cáf, hastig och den/det, av indoeuropeiska *goibho-) och vidare kav är okänt i Sverige. Snarare kunde man då, ehuru även detta utan tillräckliga grunder, tänka på det ovan behandlade förstärkningsordet kav.
Se även: kofen
Källa: Hellquists (1922)