Synonymer till sprätta
Utforska synonymer och betydelser för sprätta
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
sprätta
Att med snabba rörelser krafsande, rivande eller sparkande arbeta i något, särskilt i mark, jord, strö eller liknande material.
krafsande och rivande
Används när man med klor, händer eller redskap krafsar, river eller gräver runt i något.
stänka och kasta omkring
Används när något sprätts iväg eller sprids med hastig rörelse, så att det skvätter, stänker eller kastas omkring.
Att röra sig hastigt och lätt, särskilt genom små hopp eller snabba språng bort från en plats.
Att uppträda högdraget, prydligt eller förnämt, ofta med ett pråligt eller självsäkert sätt.
pråligt och högdraget uppträdande
Används om att föra sig finare än andra, göra sig till eller visa upp sig på ett sätt som uppfattas som snobbigt.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för sprätta.
sprätta
Att skära eller riva upp något, ofta ett paket, ett kuvert, en söm eller en förslutning, så att det blir öppet eller lossnar.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för sprätta.
Sprätta i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Ex: Sprätta som höns. Sprätta sand. Sprätta smuts på någon. Absolut) Pennan sprättater, säges om enpenna, när den vid skriftning sprätter bläck omkring på papperet. Sprätta úpp, út,
Syn: Uppsprätta
-
Anmärkning Är förmodlinen utgånget ifrån samma rot (Sprida) som Sprätta, I, men skiljer sig ifrån detta i böjningssättet för så vida det äfven kan böjas efter konjunktion 1.
Ex: Sprätta sö´nder, úpp. Sprätta kläder. Sprätta från, Sprätta lös, lossa genom sprättning. Sprätta hål på, genom sprättning göra hål på något. Sprätta úpp,
Syn: Frånsprätta, Uppsrätta
-
Örtsslägtet Sium.
-
om kalkontuppar
Utbreda stjerten.
Syn: Uppsprätta
-
fig. fam.
Vara sprättaktig, uppföra sig som en sprätt. Gå och substantiv
Syn: Uppsprätta
Historik & ursprung för Sprätta
-
E
sprätta, i äldre nysvenska till exempel sprätter fötterna Bib. 1541, även utsprida och sparka bort, alltså rent kausativ betydelse vid sidan av inträns.: spritta (till exempel Spegel 1685) = fornisländska spretta III, även om söm, såsom i nysvenska, danska sprette, medelhögtyska sprenzen, svenska verb, spruta, stänka, gå och sprätta, av urgermanska *sprantian, kausativum till urgermanska *sprintan (= spritta). I sv -sprätta ingår möjl. också detta senare *sprintan, som åtm. i vissa dialekt skall så utvecklas; se för övrigt spritta. Jfr parallellbildningar av urgermanska *sprat(l)~ o -sprad- under sprattla. — Betyd, 'vara sprättig' utgår från den av 'sprätta med fötterna', se exempel från Bib. ovan (Salom. ordspr. 6: 13) och jämför till exempel Dalins Arg.:: 'Hwem sprätter, om intet han sprätter?' (om en soldat, som 'kråmar sig' i uniformen) samt medelhögtyska sprenzen.
Källa: Hellquists (1922)