Synonymer till skilja
Utforska synonymer och betydelser för skilja
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
Att skilja något från annat genom att dela upp, ta bort eller markera en gräns.
Markera en gräns
Används när något bildar eller anger gränsen mellan områden eller företeelser.
Att märka eller förstå vad som skiljer något från något annat.
Särskilja företeelser
Används när man upptäcker skillnader eller håller olika saker åtskilda i tanken.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för skilja.
Skilja i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Afsöndra person eller sak ifrån sällskap, förening medandra.
Ex: Skilja någon ifrån dess omgifning. Skilja fåen ifrån getterna. Skilja äkta makar. Skilja en provisn ifrån riket. Skilja sammanhörande3 ting Skilja tvistande, stridande, föra dem åtskils. (Neutralt) Skilja melaln tvistane, afdöma deras tvist, bilägga den. Skilja trätan, bilägga den. Skilja áf, frå´n, å´t, se Afsklan &c. Skilja en vid något, afhända,frångtaga, beröfva honom något. Skilja mellan vän och ovän, godt och ondt, sant och osant. Skilja åt,
Syn: Söndra, Afskilja, Afsöndra, Särskilja, Frånskilja, Upplkösa, Åtskilam
-
Ex: Skilja åt.
Syn: Åtskilam
-
substantiv ifrån vid, lemna öfvergifva.
Ex: Skilja ifrån en vän, ifrån hemmet. Skilja vid en reskamrat. Skilja hädan, dö, aflida.
Syn: Åtskilam
-
substantiv ell.
Ex: Skilja åt, säges äfv. om äta makar, som upplösa äktenskapet. Skilja sig, v.r.
Syn: Åtskilam
-
Lemna ens sällskap, söndra sig ifrån föreningen mednågot. substantiv sig ifrån någon, ifrån umgänget med någon. Styckenaha skilt sig i fogen. I samma mening säfges även:
Ex: Skilja sig åt, t. ex.: Båda isstyckena ha nu skilt sig åt. Skilja sig vid något, göra sig lös, befria sig ifrån; äfv. sägaifrån sig; äfv. göra slut på något.
Syn: Åtskilam
-
Vara olika, skiljaktig ifrån. De substantiv sig mycket ifrånhvarandra, det är mycken skilnad dem emellan. Denne skiljajer sig deri från de andra att . . ., är deri olik de andra, att . . .
Ex: Skilja ifrån alla omsorger, fri derför.
Syn: Åtskilam
Historik & ursprung för Skilja
-
Substantiv
skilja, fornsvenska skilia, även: inse, förstå (egentligen: urskilja), bestämma, döma = fornisländska skilja, danska skille, av urgermanska *skiljan, med växelformen *skelön i medellågtyska schelen, skilja, vara olika, tvista med; egentligen: klyva, jämför gotiska skilja, slaktare; besläktade med litauiska skeliii, skélti, klyva, grekiska skdllö (*skl-iö), kratsar, gräver, iriska scailim, skil- jer, skingrar, och så vidare; av indoeuropeiska roten skel, en parallellrot till sker i skära. Jfr skäl ävensom skal, skalk 2, skalle, skälm, s k i 11 i n g, s k o 11 a l, 2, skål, s k ö l d; jämför även skalp, skölp, Skalf. - En utvidgning skl-i- föreligger väl i slinder och så vidare - Skilsmässa, yngre fornsvenska skilsmcessa (-e-) 1496 = danska skilsmisse, i äldre danska även 'skillnad, gräns', av fornsvenska skil (se skäl) och ett substantiv motsvarande fornisländska missa, förlust, saknad (se miss-, mista).
Källa: Hellquists (1922)