Synonymer till sparka
Utforska synonymer och betydelser för sparka
Betydelse:
Betydelse:
Betydelse:
Att träffa, stöta till eller röra sig med foten, eller i vissa sammanhang spela fotboll.
Träffa med foten
Att stöta eller slå mot något eller någon med foten, ibland särskilt med tån.
Röra benen ryckigt
Att röra benen eller fötterna häftigt och okontrollerat, utan att nödvändigtvis träffa något.
Spela fotboll
Att delta i fotbollsspel genom att spela med bollen; ofta vardagligt uttryckt.
Att säga upp eller skilja någon från en anställning, ofta uttryckt vardagligt.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för sparka.
Sparka i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Gifva en eller flera sparkar; om hästar) slå bakut, (absolut) häftigt stöta ut föten eller fötterna.
Ex: Sparka någon på benen, i ändan. Sparka någon utför trappan. (Absolut) Ligga och sparka Sparka bakút. Sparka ´+af sig, se Afsparka. Sparka bórt, ùndan, Sparka emót, med spark.ningar streta emot. Sparka frám, Sparka i´n, néd, úpp, út, se Insparka, &c. Sparka lös, lossa genom sparkning. Sparka omkúll, sö´nder. Sparka ti´ll, gifva en häftig spark. Sparka tillbàka, sparka någon, af hvilken man förut blifvitsparkad.
Syn: Bortsparka, Framsparka
-
Sparka (absolut).
Syn: Framsparka
-
Sparka hvarandra.
Syn: Framsparka
Historik & ursprung för Sparka
-
E
sparka, 1646, 1658, Swedberg, Spegel = fornisländska, norska = danska sparke; k-bildning till roten i spjärna (se den/det och). - Därjämte med samma rotstadium som i spjärna: svenska dialekt spjärka, till exempel Smål., äldre nysvenska, till exempel 1677 (spierckande). - Sparkstötting, till norrl. stötting = norska stytting (jämte slutting), avledning av svenska dialekt stött, stytt, stutt, kort = norska stytt, stutt, fornisländska stuttr det samma, danska dialekt styt, stut, kort och avvisande, med -tt- av -nt- (jämför till exempel klätt och klint) = svenska och danska dialekt stunt, kort, fornsvenska stunter = medelhögtyska, sydty. dialekt stunz, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) stunt, dum, dåraktig (egentligen: trubbig och den/det; jämför det besläktade nyhögtyska dialekt be-stutzt, dum, förvånad), och så vidare, vartill fornsvenska stunta, stynta, avkorta, fornisländska, norska stytta, danska dialekt stynte; av en nasalerad biform till roten i stöta, stut (jämför till exempel latin tundere); med avljudsformen stint- i stinta (se den/det och). Ordet är sålunda icke direkt utan blott mycket avlägset besläktade med stöta. Jfr Noreen Sv. etym. södra 68.
Källa: Hellquists (1922)