Utforska synonymer och betydelser för repa
Betydelse:
— "det var en ful repa i lacken"
repa substantiv
En ytlig skada eller linje i ett material eller på en yta, ofta uppkommen genom att något har dragits, skrapats eller skurit lätt mot underlaget.
Ytlig linje eller skada
Används om en tunn, långsmal skada eller markering på en yta, särskilt i glas, lack, metall eller hud. Orden kan vara mer eller mindre starka beroende på om skadan ses som ett märke, en skåra eller ett mer tydligt sår i ytan.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för repa.
repa verb
Att dra ett vasst föremål över en yta så att det uppstår skåror, rispor eller ytliga märken.
ytlig skada eller skåra
Används om att åstadkomma rispor, skåror eller andra linjära märken på en yta, ofta oavsiktligt eller med lätt påverkan.
Att dra, rycka eller skala bort något från en yta eller ett föremål, så att det lossnar eller avlägsnas.
Att återfå krafter, komma till sig eller bli bättre efter trötthet, sjukdom eller ansträngning.
I vardagligt språk: att öva in, gå igenom eller upprepa något tills det sitter.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för repa.
Repa i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Ex: Repa glas med en flinta. repa bordet med en nål.
-
Fint streck,på en slät yta, tillkommet genom verkan af någotspetsigt eller kantigt, som hårdt strukit fram deröfve. Repori glas, på ett bord, i porslin. Göra en repa på en glasruta.
-
Med handen afstryka en mängd smärree föremål, som äro fästadelängs utefter något.
Ex: Repa lin, stryka fröknopparna af linstjelkarna. repa löf,afstryka löfven ifrån deras qvistar.
-
Samla. I denna mening nmea obrukligt, utom i luttryckt
Ex: Repa mod, hämta mod. repa sig, v.repa Samla sig, hämta sig, hämtakrafter, hmta mod, tillfriskna, komma sig, komma i bätre omständigheter, åter taga up sig efter en olycka.
Historik & ursprung för Repa
-
Verb
2. repa, verb, I. Erici 1642, om lin, jämför 1641: ripa gräss, svenska dialekt även räppa, ripa, av ett fornsvenska *ripa = norska ripa; besläktade med angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) rípan och ripian, skörda (engelska reap), ävensom rípe, mogen (engelska ripe) = fornhögtyska rîfi (nyhögtyska reif) och så vidare, egentligen: som kan rivas av eller repas; till föreg.; även under upprepa. Hit hör även uttr. repa mod(et), 1671, från uttr. såsom till exempel 'repar til sigh modhet' 1628, dvs. riva till sig.
Se även: repa 1
-
Verb
3. repa i upprepa se den/det och
-
Substantiv
1. repa, substantiv, jämför Verelius 1681: ripa, av ett fornsvenska *ripa; i avljudsförh. till svenska och norska dialekt rīpa det samma och möjl. även rep (av *raipa-); av en urgermanska rot rip = indoeuropeiska rib, växelform till den i riva. Jfr följ.
Se även: repa 2
Källa: Hellquists (1922)