Synonymer till kyla

substantiv, verb [²çỵ:la]

Utforska synonymer och betydelser för kyla

Betydelse:

brist på hjärtlighet, avmätthet

Betydelse:

låg temperatur, köld

— "sträng kyla"

kyla substantiv

Kyla som substantiv i betydelsen låg temperatur eller köld, alltså ett tillstånd där luften, vädret eller omgivningen är kall eller sval.

köld låg temperatur minusgrader frost svalka

fysisk köld

Avser själva den låga temperaturen i luft, väder, klimat eller omgivning; används om köld, frost och svalare temperaturer.

känslobrist brist på känsla kallsinnighet kylighet känslokyla

känslomässig kyla

Avser brist på värme i bemärkelsen känslor, medmänsklighet eller empati; används om avståndstagande, kylighet och kallsinnighet.

swap_horiz Motsatsord

värme

kyla verb

Att göra något kallt eller svalare, att utsätta för kyla, att frysa ned eller att i överförd bemärkelse dämpa och stilla en reaktion eller känsla.

göra kall svalka frysa isa

göra kall, svalka

Används om att sänka temperaturen på något eller få något att kännas kallare, både konkret och i vissa sammanhang mer allmänt om att svalka.

förfrysa

förfrysa

Används när något skadas av stark kyla, särskilt kroppsdelar eller vävnad som utsätts för frost eller mycket låg temperatur.

dämpa lugna

dämpa, lugna

Överförd betydelse: att kyla av en konflikt, en känsla eller en stämning så att den blir mindre intensiv eller mer behärskad.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för kyla.

auto_stories

Kyla i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Göra kallare, kall.

    Ex: Kyla en dryck. Kyla áf,

    Syn: Afkyla

  • Mindre grad af köld. Höstens kyla och vinterns köld.

    Syn: Köld

  • Väcka en känsla af köld. eller svalka. Glass kyler.

    Ex: Kyla sig, v. r. Ådrags sig yttre skada (kylsår, ömkyla) genom köld. - Bör ej förvexlas med Förkyla sig. Kyla medel.

  • Lindrig känsla af köld. Känna en kyla i kroppen.

history_edu

Historik & ursprung för Kyla

  • Substantiv

    2. kyla, substantiv, 1723, Serenius 1749; kanske med Tamm anf. arb. från lågtyska köle = fornhögtyska kuolî (nyhögtyska kühle), bildning på -īn- till fornhögtyska kuoli (nyhögtyska kühl), i vilket fall det tyska grundordets -ö- haft ett slutet uttal. Ordet kan dock även ha rönt inverkan av föreg. eller rent av ha lånats från den högtyska formen kühle; jämför det från nyhögtyska kühl härrörande äldre svenska kyl, kylig, till exempel 1737, 1759.

    Se även: kyla 1

  • Verb

    1. kyla, verb, Balck 1603, Spegel Gl. 1712 och så vidare, ersätter likbetyd. fornsvenska, äldre nysvenska kola (ännu hos Rudbeck 1698), om vars bildning se kall. Kyla kan ej ha ljudlagsenligt utvecklats ur kola, men förh. är i övrigt oklart: kanske, med Tamm Nord. stud. södra 27 f., påverkat från det etymologiskt identiska lågtyska kölen, som i många dialekt trol. hade ett tämligen slutet uttal (närmande sig till det i nyhögtyska kühlen), knappast däremot av substantiv kyla, som tycks vara yngre i språk; jämför härtill även Torp Ark. 24: 93.

Källa: Hellquists (1922)

format_list_bulleted Exempelmeningar

  • •
    Med saltblandningen kyler man berget till som lägst minus 40 grader.
  • •
    Svettningen kyler helt enkelt ner kroppen så att man inte får värmeslag.

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för kyla

Korsordslösningar för kyla