Synonymer till rim

1. rim (i vers), fornsvenska ri(i)m, rim, vers, dikt, kväde = senisl. rím, danska rim n., från medellågtyska rîm med = medelhögtyska rîm (nyhögtyska reim); av omstritt ursprung. Vanl. betraktat som lån från franska rime, som då härledes från äldre franska ritme, av latin rhytmus (se rytm). Men denna förklaring av franska rime är formellt betänklig; kanske i stället germanskt lånord. I senare fallet möta inga hinder att identifiera rim med fornhögtyska rim med, rad, tal, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) rím, tal, och så vidare, besläktade med grekiska arithóös, tal, vilket för övrigt också kan betyda 'rytm, vers' (jämför ritual). Se Persson Indog. Wortf. södra 741.

2. rim (nu vanl. i sammans. rimfrost = fornsvenska ri(i)mfrost), i dialekt även: fint saltlager på kött, i äldre nysvenska ofta rīm = fornisländska hrím, rimfrost, sot, ärg, rost, danska rim, rimfrost, fornsaxiska, fornhögtyska hrîm (nyhögtyska dialekt reim), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) hrím (engelska rime); av omstridd grundform och härledning. Sannol., med Zupitza Gutt. södra 126, till indoeuropeiska roten kri i lettiska kreims, grädde, krët, skumma av grädden. Samma ljudförb., indoeuropeiska *krī- = urgermanska *hrv-, ingår i nyhögtyska reif, rimfrost, av fornhögtyska (h)rîffo = fornsaxiska hrîpo, på grund varav E. Schröder ZfdA 42: 67 för rim utgår från en indoeuropeiska grundform *krībmo-. Ett likbetyd. och enl. soml. besläktade ord är litauiska szarmà. — Rimtussar, se tusse.