Utforska synonymer och betydelser för kummel
Betydelse:
Betydelse:
kummel
En hög av stenar, ofta ett gravröse eller ett röse som markerar en gravplats eller annan fornlämning.
Ett fast sjömärke, alltså en fast anordning i vatten eller vid kust som används för navigering och utmärkning av farleder.
fast sjömärke
Avser ett permanent sjömärke som hjälper till att orientera sjötrafik och markera farvatten.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för kummel.
kummel
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för kummel.
kummel
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för kummel.
kummel
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för kummel.
kummel
En havslevande fisk av torskfamiljen, ofta använd som matfisk. Denna betydelse syftar på arten kummel.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för kummel.
Kummel i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Stenröse.
-
Uppkastad stenhop på grund i sjön, till märke för sjöfarande.
-
Syn: Kummelgrotta
-
Mjukfening benfisk, liknande kabeljo, men smalare och tunnare, med stora silfverglänsande fjäll.
Ex: Gadus Merlucius.
Historik & ursprung för Kummel
-
Substantiv
2. kummel, Merluccius vulgaris, en torskart (berglax), Wright 1842 = nyhögtyska kummel, förvridning av ett ord motsvarande danska kulmule det samma = norska kolmule, Gadus melanostomus eller poutassou, nyhögtyska kohlmund, jämför likbetyd. nyhögtyska kohlfisch, engelska coalfish, italienska carbonajo (till latin carbo, kol). Alltså egentligen: kol- eller svartmun, till kol och mule.
-
Substantiv
1. kummel (sten- och den/det), i arkeol. användning upptaget från fornspr., för övrigt: sjömärke av sten, i dialekt även: märke på kreatur, hos Spegel 1685 med biformen kumla, stengrund, runsvenska kumbl, gravrör, gravvård, fornsvenska (bo)kumbel, (bo)märke = fornisländska kum(b)l, gravhög, tecken, fornsaxiska kumb(a)l, tecken, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) cumbol (jämte -or), tecken, fana (väl även fornhögtyska chumbal, översatt med 'cohortes'). Av omstridd och oviss härledning: enl. Prellwitz2 besläktade med grekiska gamphós, krökt, litauiska gum̃bas, upphöjning, knut; enl. Meringer IF 19:445, 21:298 till grekiska gómphos, plugg, spik, fornisländska kumbr, kloss, varvid hos kummel betydelse 'gravhög' utvecklats ur den av över graven anbragt trämärke; en tredje möjlighet hos Falk-Torp södra 594. I alla händelser ej, såsom också antagits, lån från latin cumulus, hög. — Härtill en del ortnamn: Kumla, fornsvenska Kumlar; Stenkumla, forngutiska Stainkumbla; Stockkumla; Träkumla, forngutiska Trekumbla; Kummelby, fornsvenska Kumblaby, och så vidare; se förf. Ortn. på -by ss. 22, f. 118.
Källa: Hellquists (1922)