Synonymer till gissel

gissel n., Bib. 1541. gisslar pluralis, ännu på 1800-till; hos Dalin 1850 med och f.; fornsvenska gisl f., av äldre gēsl, gissel, med biformen gisla f. (pluralis -or, till exempel Dalins Arg.), motsvarande fornisländska geisl med, skidstav, geisli med, stav, norska geisl n., piska, geisle med, stav, med med, medellågtyska geisel f., fornhögtyska geis(a)la (nyhögtyska geis(s)el, gissel, piska), l-avledning av urgermanska gais-, växl. med gaiz- i fornisländska geirr (jämför navare) = fornsaxiska gêr och så vidare, spjut (i Gerhard), gotiska-latin -gaisus i till exempel mansn. Hariogaisus, av indoeuropeiska *ghais- i sanskrit hēṣas n., kastspjut, grekiska khaīos med, herdestav, samt flera kelt. ord; i avljudsförh. till langobard. gîsil, pilskaft, och forntyska namn på -gis(i)l och nord. på -gisl, -gils (såsom Aðils, þorgils, se Truls; jämför -stav i Gustav). — Av samma stam g(a)is- kommer väl även svenska dialekt gist, kluven stolpe att hänga nät på (varav äldre nysvenska, svenska dialekt gista, torka nät, malt), jämför finska lånordet kaista, stång, spö; se Lidén Fin.-ugr. Forsch. 11: 133. — Osäkert är däremot, om man hit också, såsom ofta sker, bör föra angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) gád f., pigg (engelska goad), med en grundform *gaizðō-; snarare i stället med Lidén av st. av *gaiðō- = finska lånordet kaita, spetsig (adjektiv), kilformigt stycke, som i alla händelser kunde vara rotbesl. med *gaiso-, näml. med blott gai- gemensamt. — Osäkert är även, om gissel är besläktade med fornsvenska solgisl f. (-gisla f. och -gisle med), av *gēsl- (= fornisländska geisle med), stråle, eller motsvarande norska avljudsformen gisl, vädersol, nisl. gisli med, stråle, vilka kanske i stället böra förbindas med litauiska gaīsas, svagt sken på himlen; jämför annars dubbelbetyd. 'stråle' och 'pil' i stråle.

Se även: navare