Synonymer till dum
Utforska synonymer och betydelser för dum
Betydelse:
— "ett dumt skämt"
— "barnen mobbade honom och sa att han var dum i huvudet"
Betydelse:
— "han var dum mot sin lillebror"
ngn är dum (mot ngn)
swap_horiz Motsatsord
Dum i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Som har klent förstånd, inskränkt till förståndet.
Ex: Dum menniska. Dum som en spån, som en stock, mycket dum. - Bildar sammansättningarna: Erkedum, Stockdum.
Syn: Inskränkt, Korkad, Slö, Bortbjuden, Bortkommen
-
Syn: Döf
-
Okunnig, oerfaren. Han är nu en dum nybörjare, men har godt förstånd, och skall snart vara hemmastadd i saken.
-
Obetänksam, dåraktig. Jag var nog dum att lyssna till hans falska förespeglingar. Det var dumt af honom att göra det.
Syn: Dåraktig
-
Ex: Dumt prat, råd. Ett dumt streck. (Fam.) Dumt tyg, någonting oförståndigt, dåraktigt; äfv. någonting förargligt, vidrigt, olägligt.
Historik & ursprung för Dum
-
Adjektiv
dum, i äldre svenska även i betydelse: stum, svag, skum, jämför gamla bibelövers.: 'om den dumba dufvona' Psalt. 56 (nya översättningslån: ’den stumma duvan’), fornsvenska dumber, stum, dov (jämför dombjällra); svag, skum (om ögon) = fornisländska dumbr, stum, äldre danska dum som i fornsvenska, nda.: dum, gotiska dumbs, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100), engelska dumb, stum, fornhögtyska tumb, stum, döv, enfaldig, lågtyska dumm (varav nyhögtyska), enfaldig, av urgermanska *dumba-, egentligen: oklar, omtöcknad; besläktade med damm 2, dimma och där anf. ord. Jfr till betydelse-utveckl. döv (besläktade med grekiska typhlós, blind). Betydelseväxlingen 'dum' och 'stum' uppträder även hos stum (jämför holl. stom, dum). — Den nysvenska betydelse, (redan 1659) hos det annars inhemska ordet kommer från nyhögtyska — Dumbom, H. Järta 1826 i brev, efter Kellgrens 'Dumboms lefverne', bildat efter familjen. på -bom (se bom 1). — Jfr dumbe.
Se även: dombjällra
Källa: Hellquists (1922)