Synonymer till dum
Utforska synonymer och betydelser för dum
Betydelse:
— "ett dumt skämt"
— "barnen mobbade honom och sa att han var dum i huvudet"
Betydelse:
— "han var dum mot sin lillebror"
ngn är dum (mot ngn)
Om någon som uppfattas ha låg intelligens, svag fattningsförmåga eller bristande omdöme.
Obegåvad eller ointelligent
Nedsättande eller vardagliga ord för någon som anses sakna intelligens eller vara dåligt begåvad.
Oförnuftig eller obetänksam
Om ett val eller handlande som visar dåligt omdöme, brist på eftertanke eller klumpighet.
Trögfattad
Om någon som har svårt att förstå, tänka snabbt eller lära sig nya saker.
Om något som väcker irritation, förtret eller obehag.
Irriterande eller tråkig
Används om en sak, situation eller ett beteende som upplevs som besvärligt eller retsamt.
Om någon som uppför sig illa, är stygg eller inte följer regler och tillsägelser.
swap_horiz Motsatsord
Dum i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Som har klent förstånd, inskränkt till förståndet.
Ex: Dum menniska. Dum som en spån, som en stock, mycket dum. - Bildar sammansättningarna: Erkedum, Stockdum.
Syn: Inskränkt, Korkad, Slö, Bortbjuden, Bortkommen
-
Syn: Döf
-
Okunnig, oerfaren. Han är nu en dum nybörjare, men har godt förstånd, och skall snart vara hemmastadd i saken.
-
Obetänksam, dåraktig. Jag var nog dum att lyssna till hans falska förespeglingar. Det var dumt af honom att göra det.
Syn: Dåraktig
-
Ex: Dumt prat, råd. Ett dumt streck. (Fam.) Dumt tyg, någonting oförståndigt, dåraktigt; äfv. någonting förargligt, vidrigt, olägligt.
Historik & ursprung för Dum
-
Adjektiv
dum, i äldre svenska även i betydelse: stum, svag, skum, jämför gamla bibelövers.: 'om den dumba dufvona' Psalt. 56 (nya översättningslån: ’den stumma duvan’), fornsvenska dumber, stum, dov (jämför dombjällra); svag, skum (om ögon) = fornisländska dumbr, stum, äldre danska dum som i fornsvenska, nda.: dum, gotiska dumbs, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100), engelska dumb, stum, fornhögtyska tumb, stum, döv, enfaldig, lågtyska dumm (varav nyhögtyska), enfaldig, av urgermanska *dumba-, egentligen: oklar, omtöcknad; besläktade med damm 2, dimma och där anf. ord. Jfr till betydelse-utveckl. döv (besläktade med grekiska typhlós, blind). Betydelseväxlingen 'dum' och 'stum' uppträder även hos stum (jämför holl. stom, dum). — Den nysvenska betydelse, (redan 1659) hos det annars inhemska ordet kommer från nyhögtyska — Dumbom, H. Järta 1826 i brev, efter Kellgrens 'Dumboms lefverne', bildat efter familjen. på -bom (se bom 1). — Jfr dumbe.
Se även: dombjällra
Källa: Hellquists (1922)