Synonymer till varp
Utforska synonymer och betydelser för varp
Betydelse:
varp
Den längsgående trådgrupp i en väv som spänns upp i vävstolen och som inslaget vävs in i; den kallas också ränning eller kätting.
grundtråd i väv
Används om de längsgående trådar som utgör vävens stomme och som binds samman av inslaget i vävningen.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för varp.
varp
Material som blir kvar som rest, spill eller slagg efter brytning, bearbetning eller annan industriell verksamhet; används om avfall från berg eller malm.
berg- och slaggrest
Syftar på rester och avfall från bergbrytning, malmbearbetning eller liknande processer.
En lina, tross eller annan drag- eller förtöjningslina; ett rep som används för att dra, fästa eller förankra något.
En del av ett fiskeredskap, särskilt en notvarp; syftar på den del som hör till fångst med not eller på själva fångstförfarandet i sådant sammanhang.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för varp.
Varp i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Syn: Notvarp
-
Syn: Vaprhög
-
sjöt.
Ett eller flera tåg, som utföras ifrån ett fartyg och fsätas i dykdalber, ringar och så vidare, eller ock äro förut fästade i ett utförd och fäldt varpankare.
Historik & ursprung för Varp
-
Substantiv
4. varp, varptross, varpankare, mindre ankare, som fälles på lämpligt ställe, då man vill förflytta (varpa) ett fartyg, Rosenfeldt 1098: Hwarp-Anckret = danska varp, varpetrosse, varpanker, från lågtyska warpanker = holl. werpanker, till föreg. — Härtill verbet varpa = danska varpe, från medellågtyska warpen = holl. werpen; egentligen: kasta ankaret.
Se även: varp 3
-
Substantiv
2. varp (i notvarp och så vidare) = fornsvenska, fornisländska, norska det samma, äldre danska: not; egentligen: kast = föreg. Jfr svenska dialekt, norska, fornisländska varpa, (litet) nät, i fornisländska även: ställe där man drar not eller kastar ut nät (i denna betydelse även fornisländska verpi n., norska verpe).
Se även: varp 1
-
Substantiv
3. varp, avfall, slagg, Linné 1745, jämför 1675: 'något varp eller gråberg', i dialekt även: ris- eller stenhög där någon omkommit (vanl. vid väg); egentligen: det sammankastade = föreg.
Se även: varp 2
-
Substantiv
1. varp, ränning i väv, Var. rer. 1538 = fornisländska, norska = fornsaxiska warp, fornhögtyska warf (i nyhögtyska ombildat till werft), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wearp (engelska warp), egentligen: kast (om vävspolens inkastande), till urgermanska *werpan, kasta (= värpa), som varv till urgermanska *hwerfan, skall till fornsvenska st. verbet skælla, skalv till skälva, språng till springa, tvång till tvinga, vrak till vräka och så vidare; jämför fornisländska verpa i betydelse 'varpa' och till exempel fornhögtyska werfét weppi (Vulgata ordirēmini tēla). se för övrigt följ. — Det västgerm. ordet för 'kast' är avljudsbildningen *wurpi- = nyhögtyska wurf och så vidare — Härtill avledning verbet varpa. — Andra indoeur. ord för 'varp', oftast med ringa spridning och vanl. enspråkiga, äro till exempel nyhögtyska zettel (till zetten, utbreda; se tad), kette, egentligen: kedja, latin stāmen och grekiska stḗmōn, egentligen: upprättstående (varom under vävstol), sanskrit tántra (till indoeuropeiska roten ten, spänna; se Lidén IF 19: 332); se för övrigt ränning.
Se även: varp 2
Källa: Hellquists (1922)