Synonymer till varg

varg, fornsvenska vargher = fornisländska vargr, norska varg, ulv; samma ord som fornsvenska vargher i gorvargher, boskapsdråpare, kasna- eller kaxnavargher, mordbrännare, fornisländska vargr, tjuv, rövare, fredlös man (jämför det försvenskade varg i veum, dvs. i templen, se vi), norska varg, vild person, gotiska launavargs, otacksam människa, fornsaxiska warag, rövare, förbrytare, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wearg, förbrytare, fredlös, mlat. vargus, tjuv, fredlös, av urgermanska *warᵹa-, egentligen: dråpare, strypare, motsvarande det urgamla finska lånordet varas (genit. varkaan), tjuv; jämför gotiska gawargjan, döma (för brott). Avljudsform till medelhögtyska erwergen st. verb, strypa ~ fornhögtyska wurgen det samma (nyhögtyska würgen), medellågtyska worgen, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wyrgan det samma (engelska worry, plåga); till urindoeuropeiska roten u̯ergh, vrida, snöra, i fornisländska virgill, virgull, snara ~ fornsaxiska wurgil det samma, svenska dialekt örja, snöra till (se örja), norska orga, skidband, ävensom litauiska veržti, snöra till, fornslaviska vrŭza, vrěsti, binda med med; till en enklare bas u̯er i orm. — Som djurnamn uppträder ordet endast i nord. språk och är som sådant ett så kallade noaord, dvs. en eufemistisk beteckning, som ersatt ulv, vilket blivit tabu (jämför nyhögtyska 'Wenn man den wolf nennt, kommt er gerennt', ävensom den fordom i vissa trakter rådande rädslan för att under tiden mellan jul och trettondedagen nämna vargen vid sitt rätta namn). Mot den stundom framställda uppfattningen, att mlat. wargus skulle utgå från grundbetyd. 'ulv' se senast Kluge Altd. sprach-gut södra 15 (Heidelb. Akad. den/det Wiss. Philos.-hist. Kl. 1915, 12 Abh.). Sedermera har i sin tur varg i bygderna övergått till en benämning, som man skydde att använda, och i stället ofta utbytts mot till exempel gråben (till exempel Dahlstierna Kungaskald), gråbening, gråsse, gullfot, 1774 och så vidare, kuse, tasse, tusse, utåkk (i Västbo Smål. på 1700-till), han som i skogen går, motsvarande (for nyhögtyska wolf) nyhögtyska holzgängel, hölzing. Om andra liknande noanamn se till exempel under nalle, spindel 1, vessla. — Betr. fornisländska vargr, fredlös man, ha även andra uppfattningar om grundbetyd. 'gjort sig gällande'; se Kauffmann PBB 18: 175 f. Sammanställningen med fornslaviska vragŭ, fiende, ryska vórog och så vidare (till exempel Mikkola WuS 2: 218) är ej fullt säker. — Ordet förekommer, i motsats till ulv, icke i verkligt gamla ortnamn, ej heller i personnamn (dock finnes i nysvenska ett familjen. Warg, jämför även Cajsa Warg; urspr. soldatnamn?).

Se även: varg