Synonymer till var

3. var, adjektiv, dels (numera blott dialekt eller i dialektiskt färgat språk samtarkais.): varse (i förb. med bliva), i senare tid till exempel Braun och Säve Yngl.-saga, jämför gamla bibel översättningslån (Es. 23: 1): Varda dess war' (motsvarande i Bib. 1541) samt ordspr. 'bättre före var än efter snar; dels (numera väl blott i dialekt och i fackspr., i sht jägarspr.), om hundar, fåglar och vilda djur: vaksam, som gör larm vid minsta buller, lättskrämd, skygg; fornsvenska var, varse, varsam = fornisländska värr, forndanska var (nu blott i bli var), gotiska wars, försiktig, fornsaxiska (gi)-war, uppmärksam, försiktig, fornhögtyska giwar (nyhögtyska gewahr werden), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) w&r (jämför engelska wary, försiktig), gewazr (engelska aware, uppmärksam på); av urgermanska *wara- - indoeuropeiska *uoro- i grekiska -oros, väktare (jämför teori), till indoeuropeiska roten uer i grekiska (h)ordō, varsnar, ser, latin véreri, vörda, frukta, egentligen: (ängsligt) iakttaga, och så vidare — Härtill bland av avledning svenska dialekt, fornsvenska varskei', uppmärksam och den/det — Se för övrigt vara 3, vårfågel, varlig, varse, varsko, vålnad, vård, värd l, 2 ävensom reverens.

4. var, överdrag, fornsvenska -var (i bolster- med med) = danska vaar, fornisländska ver (med så kallade R-omljud), av urgermanska *waza-; jämför fornisländska verja det samma, även: kappa; till urgermanska verbet *wazjan, bekläda, omhölja = fornisländska verja, fornhögtyska, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) werian (engelska wear) med växelformen gotiska wasjan, kausativum, motsvar. sanskrit vāsaýati, bekläder, till indoeuropeiska roten u̯es, varom under väst. — De västgerm. språk ha i stället (vid sidan av de unga nyhögtyska überzug, engelska cover med med) ett mycket gammalt (grekiska-)latin lånord: nyhögtyska zieche (fornhögtyska ziahha), holl. tijk, engelska tick (medelengelska tēke), från latin(-grek*) t(h)ēca (varav även franska taie, forniriska tíach), av grekiska thḗkē, behållare, kapsel med med (ingående i apo-, biblio-, hypotek; se närmare apotek). Ordet inlånades samtidigt med de till samma område hörande nyhögtyska flaumfeder, kissen och pfühl. För denna ordgrupp ha de nord. språk i stället inhemska ord: bolster, dyna, kudde, var.

6. var, i sår = fornsvenska = fornisländska, ögonslem, äldre danska vaar det samma, danska vor, var, fornhögtyska warah (nyhögtyska dialekt wark), var, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wearh, bulnad, av urgermanska *warha-; väl utvidgning av urgermanska roten war i angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wær n., hav, sjö; i så fall med samma betydelse-utveckling som i svenska dialekt våg, var, fornisländska vágr = våg 2; jämför Falk-Torp södra 1392. Om fornisländska vari med, vattenliknande vätska, och det dock osäkra fornisländska vári, vätska, vatten (av *warhan-?), se H. Pipping SNF XII. 1: 47 (med litteratur). Avljudsform: ur, substantiv; jämför urin. — Om en annan mindre sannolik möjlighet till förklaring se Mikkola IF 16: 98 (: latin varus, finne). — Ett annat urgermanska ord för 'var' är etter (se den/det och) med denna betydelse i fornsvenska (jämte 'etter' och 'gift') och svenska dialekt Eng. har det romanska pus, av latin pūs (se ful).

1. var, pron., fornsvenska hvar, frågande, obest. och relät., vilken, den som, var, var och en, varje, någon (genit. sg. med och n. hvars, se vars; dat. sg. med hvar-jum, n. hvario, och så vidare, se varje), möjl., åtm. delvis, av hvcer genom övergång av -vcer- till -var- som i vara, varda = fornisländska hverr, danska hver, gotiska hvar j is, av urgermanska *hwarja-; avledning av adv. var (se den/det och); jämför litauiska kurs, vem, till adv. kur. — I fornsvenska svårt att skilja från pron. hvar (se under varken). — Var dag har sin plåga, efter Matt. 6: 34: 'hwar dag hafwer sin egen plågo'. — Var fågel sjunger (och så vidare), se under sjunga. - Var och en, envar, fornsvenska hvar ok en, hvar en = fornisländska hverr (ok) einn och så vidare I fornsvenska och äldre nysvenska även ensamt hvar som självständigt. — Varannan, se den/det och — Vardag, fornsvenska hvardagher = fornisländska hverdags-, hverr dagr, danska hverdag, svenska dialekt hvardag = norska kvan-, kvenndag, från ackus. sg. hvem (hvarn). Jfr nyhögtyska alltag, alllåglich, till alle låge.

2. var, adv., fornsvenska hvar, adv. och konj. (frågande, obest. och relät.), varest, var helst, då, om - fornisländska hvar, norska kvar, kor, danska Jivor, gotiska (angelsaxiska eller fornengelska (700–1100)?) hvar; bildat med den i rumsadv. vanliga avledning -r (jämför där, här) till pronominalstammen*/zu>a-i vad (se den/det och 4), ho l och så vidare Fsax., fornhögtyska hwdr (nyhögtyska wo), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) htvwr (engelska wheré) bero väl på sekundär förlängning eller möjl. avljud (urgermanska -ce-); alltså samma växling som i motsvarande ord för där (se den/det och, där dock endast den senare möjligheten antydes). Jfr för övrigt latin cur, quor varför (väl av *k"ör) = litauiska kur, var, vart, ävensom sanskrit kar-hi, när? - Anv. av hvar som villkorskonj. i betydelse 'om, därest' är vanlig ännu på 1600-till, till exempel hos Gustaf II Adolf (förf. 1600-t:s svenska södra 210) och kvarlever in på 1700-till; jämför nysvenska var om icke, förr även: hvar och icke. - Jfr varest, vart, adv.