Synonymer till örngott

örngott, i dialekt i regel -gåt, äldre svenska örne-, örna-, fornsvenska örnagāt n., örngott, huvudkudde; av omtvistat urspr. Senare leden innehåller sannol. en avljudsform gāt till fornisländska verbet geta (se gitta, förgäta), antingen med Noreen Sv. etym. södra 73, V. språk 3: 134, 7: 193 n. 2 i betydelse 'få, uppfånga' (örnagāt alltså egentligen: det som mottager öronen) eller med Falk-Torp södra 337 närmast till fornisländska getast at, finna behag i (jämför särsk. fornisländska mungát, öl, till mun, varom dock annorlunda bland av H. Pipping SNF VI. 6: 6, ävensom fornisländska gát, läckerhet). Däremot enl. Kock Sv. lm. XV. 8: 28 f. egentligen: den infattning vari örat (och kinden) sjunker ned, till svenska dialekt gåt f. (med och n.), dörrpost, falsen i en dörr och den/det (döra-, fönster- med med) = fornisländska gált, dörröppning, norska gaatt, fals, av urgermanska *ganhti- (= gotiska -gahts), vbalabstr. till gangan (= gånga : fornisländska gátt = till exempel stiga : fornisländska stétt, se stätta), alltså urspr.: gående, sedan med konkret betydelse; jämför svenska dialekt gåt n., brunst, egentligen: löpande och den/det (av *ganht-). Mot denna härledning talar emellertid det neutrala könet (även i alla dialekt) och i sin mån också betydelse — Med avs. på första leden jämför fornhögtyska ôrwengi, kudde (se vänge).

Se även: förgäta