Synonymer till väva

väva, fornsvenska væva (ipf. pluralis vāvo; jämför ipf. vōf hos Linné och Celsius 1774 samt i vissa dialekt till exempel i Vgtl. och sup. väfvit till exempel hos Runeberg) = fornisländska vefa, danska væve, medellågtyska weven, fornhögtyska weban (nyhögtyska weben), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wefan (engelska weave), st. verb, även: fläta, spinna, röra sig fram och tillbaka (fornhögtyska). Härtill kausativbildningen *waƀjan = fornsvenska væfia, fornisländska vefja, svepa, hölja, medellågtyska weffen, väva, fläta, knyta, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) webbian, väva. Därjämte: urgermanska *waƀōn = norska vava, veckla om. Ieur. rot u̯ebh (och så vidare) i grekiska (h)yphaínō, väver, sanskrit ūṇna-vābhi- med, spindel, egentligen: ullvävare; jämför fornisländska kǫngurváfa, spindel, motsvarande svenska dialekt kang-, kångro med med det samma (första leden möjl. till finska lånordet kangas, väv, i vilket fall kangro betyder 'vävvävare'), sannol. eufemistiska omskrivningar (se spindel 1). Till avljudsstadiet urgermanska *waƀ- i fornsvenska vævia och så vidare hör det från den poet. Eddan bekanta jättenamnet Vafþrúðnir (till þrúðr, styrka), alltså 'den som är stark i invecklade spörsmål och gåtor' eller dyl. Till indoeuropeiska u̯ebh, väva, hör väl också det samindoeur. ordet för 'geting', danska hveps, nyhögtyska wespe och så vidare; se närmare under geting. Jfr för övrigt Weber, väv och öv. — En parallellrot med en mängd likbetyd. avlägg se veva 1. — Till en annan (möjl. urspr. identisk) indoeuropeiska rot u̯ebh, röra sig hit och dit, höra däremot: medelhögtyska weben, röra, svänga (nyhögtyska weben), av urgermanska *waƀjan; angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) wafian, svinga (engelska wave), av urgermanska *waƀōn, med r-avledning fornisländska vafra, röra sig hit och dit, norska vavra, äldre danska vavre, vackla med med, motsvarande i vgerm. språk, vartill fornisländska vafrlogi, fladdrande låga; svenska dialekt vavla, fara hit och dit i tal, norska: gå planlöst fram och tillbaka, fornisländska vafla, vackla, jämför lågtyska wabbeln, dingla, och så vidare (sammansmält med en imitativ bildning, jämför norska vavla, lalla, och så vidare och se under vapla); fornisländska váfa, dingla, av urgermanska *wǣƀēn; se virvel och väppling. — Betyd.-växlingen 'fläta' och 'väva' beror därpå, att vävningen äldst var ett slags flätning. Flätade tyger ha påträffats i de neolitiska pålbyggnaderna i Schweiz. Jfr våd, besläktade med vad 2 och med gotiska gawidan, binda, medelhögtyska weten, fläta; ävensom nyhögtyska gewand, klädnad, till indoeuropeiska u̯endh, fläta och den/det, i till exempel nyhögtyska wand, vägg, egentligen: flätverk (se under vägg); och latin texere, väva, fläta (jämför under tax). — De många språkliga överensstämmelserna göra det mycket sannolikt, att indoeuropéerna känt vävkonsten (i en primitiv form): det är föga troligt, att denna specialbetydelse självständigt utvecklat sig inom de olika språkfamiljerna från en allmännare grundbetydelse. — Med avs. på övergången till svag böjning jämför till exempel vräka, väga, växa. — 'Väva' uttryckes i äldre nysvenska ofta med virka (se den/det och).