Synonymer till tott

tott (ull-, hår- och den/det), förr vanl. totte, och 1580 ('som bindes vid rocken'), stundom totta, till exempel 1628, jämte dialekt tutt, lintutt och så vidare; jämför fornsvenska tutta, göra tottar. Vanl., men felaktigt, betraktat som växelform till tåt (fornsvenska þātter, även *totter i dat. pluralis tottom), i så fall närmast av den u-omljudda formen *þōtter, som givit tutt, liksom till exempel fornsvenska gōt, gott, övergått till gut, dialekt gutt, och så vidare (till exempel Kock Ljudh. 2: 173), eller, med -u- uppkommet i relativt svagtonig ställning (i sammans.). Enl. Sandström Sv. lm. Bih. 6: 8 (jämför Noreen V. språk 3: 276 n. 1) dock i stället = norska tutt, spets, topp (se tutt, tutta, substantiv); egentligen om kaveln, varpå linet och så vidare viras, även om kaveln och linet, sedermera om det å kaveln virade linet och slutligen för att beteckna en obestämd mängd lin eller ull. Denna betydelse-utveckling är emellertid mycket osannolik; och ordet hör ej (åtm. omedelbart) samman med tutt, spets. Ordet bör visserligen med Sandström snarast skiljas från tåt, men måste å andra sidan sammanhållas med till exempel svenska dialekt tuddug, tovig, fornhögtyska zotte, hårtofs, och så vidare: alltså tydl. hypokoristiska bildningar av ett i dylika ord vanligt slag, med växling av -tt- och -dd- såsom i till exempel de likartade klatt och kladd med flera (jämför även kubb och kopp och så vidare). För samhörigheten med fornhögtyska zotto (nyhögtyska zotte) talar i sin mån också den äldst uppvisade formen totte. Annorlunda om konsonantismen v. Friesen Mediagem. södra 95 f. — I denna ordgrupps betydelse finnes intet som tyder på samband med ord för 'spets' och 'topp': svenska dialekt, norska tutt, topp, hör till en helt annan sfär, och är en analog, men obesl. bildning av samma slag som likbetyd. nyhögtyska tüttel, punkt, av medelhögtyska tütel (jämför tut). Se för övrigt tutt. — Ett gammalt ord för speciellt 'lintott' är svenska dialekt brud, brua, brygda, norska brugda, även, liksom fno. brúða: bunt, danska dialekt brude, lindocka; avljudsform till fornisländska bregða, hastigt röra med med (se brås och bragd), här i betydelse 'fläta' eller, med Sperber WuS 6: 46, i den dock ej uppvisade betydelse 'bråka lin'.