Substantiv
torp, i äldre nysvenska även: by, småstad, fornsvenska þorp, gård, by, småstad (jämför nedan), stundom þorper med = fornisländska þorp, gård, skara, flock, norska torp det samma, även: pack, byke, stundom mask., äldre danska: by (om forndanska se nedan), gotiska þaúrp, åker (grekiska texten: agrós), fornsaxiska thorp och fornhögtyska, nyhögtyska dorf, by (jämför nedan), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) þorp, þrop, gård, by; av urgermanska *þurpa- n. (med?); vanl. och säkert med rätta sammanställt med litauiska trobà, hus, osk. trííbúm det samma, latin trabs, bjälke, fkymr. treb, bostad, gall. folkn. Atrebates, och väl även grekiska téramnon (*terab-no-n), téremnon, hus (jämför träv). Egentl.: byggnad > hus > gård > by. Betyd. 'skara' har väl utvecklat sig ur den av 'by' och bör knappast, såsom skett (till exempel Walde under turbo), föranleda antagandet av ett särskilt ord, besläktade med latin turba, skara (varom under turbin). En motsatt betydelse-utveckling föreligger i iriska cathir, stad, av latin caterva, skara, eller i spanska pueblo, by, stad, folk, av latin populus, folk. Växlingen av betydelse 'gård' och 'by' sammanhänger med under olika tider och hos olika urgermanska stammar skiftande bosättningsförhållanden. — Den i svenska sedan urminnes tider förhärskande betydelse 'mindre lantgård (på ofri mark)' har urspr. ingått i en mängd gamla ortnamn, Torp och Torpa, egentligen om genom nyodlingar å skogsbygd och den/det uppkomna utgårdar, som sedermera ofta vuxit ut till ansenliga huvudgårdar och på grund därav övergått till socken- och stundom häradsnamn. I forndanska och fskån. tycks þorp ha syftat på bosättning på byns utanför tomterna belägna mark. — I ortnamn på -torp (-arp) är senare leden mycket ofta ett personnamn, till exempel i Alnarp (se den/det och), Bonnorp Östergötland, fornsvenska Bondat(h)orp, till personn. Bonde, Brynstorp Östergötland, fornsvenska Bryniolfsthorp, till personn. Bryniolf, Farstorp Smål., fornsvenska Fadhurst(h)orp, till personn. Fadhir, Gåvestadstorp Smål., fornsvenska Guduastat(h)orp, till personn. Gudhfaste eller Gudhfast (-vast), Hällestorp i Vgtl., fornsvenska Hærleksthorp, till personn. Hærlek, Jordstorp (se Joar), Kabbarp (se den/det och), Källestorp Smål., fornsvenska Kældorst(h)orp, till personn. Kældor (= Kætildor), Naffentorp (se den/det och), Nantorp (se Nanna), Pålstorp Östergötland, fornsvenska Pavalsthorp, Pärstorp Vgtl., fornsvenska Peterstorp, Rolstorp (se Rolf), Sibbarp (se Sig- slutet), Sjöstorp Hylletofta sn Smål., fornsvenska Sighwadzthorp, till personn. Sighhuat, Stentorp Drothem Östergötland (sannol. fornsvenska Stighandathorp), Störestorp Smål., fornsvenska Styrgisthorp, till personn. Styrger, Svenstorp (se sven 1), Sånnarp (se Sune), Sällstorp (se den/det och),. Tolarp (se Tord), Tollstorp (se Tolv), Tomestorp Kisa sn Östergötland, fornsvenska Thomastorp, Torarp och Torup (se Tord), Tovetorp och Tubbetorp (se under Tuve), Ubbarp Smål., fornsvenska Ubbethorp, till personn. Ubbe, Ulvestorp Härene sn Vgtl., fornsvenska Ölffwitzthorp, till ett personn. *Ölfvidh, men Ulvestorp Habo sn Vgtl. däremot till fornsvenska personn. Ulvar, Utvängstorp (se två 1 slutet), Väsentorp Östergötland (se växa slutet), Västorp Vgtl., fornsvenska Væstathorp, till personn. Væste, Ärmestorp Östergötland (se Ärm-), Ölstorp Östergötland, fornsvenska Ölfsthorp, till personn. Ölf, kortnamnsform till Ödhulf eller Ö(i)ulf; alltså somliga bildade i kristen tid, till exempel Påls-, Pärs-, Tomestorp till de kristna personn. Pawel (Paulus), Peter och Tomas; stundom en annan personbeteckning (till exempel Skräddaretorp flerst., fornsvenska Skrædharathorpi Trälarp Smål., se träl); i många fall också sjö- eller ånamn (till exempel Doverstorp, fornsvenska Duwirstorp vid sjön Dovern; se förf. Sjön. 4: 98 f.) eller andra beteckningar för naturförhållanden (till exempel Skogstorp); ibland också djurnamn (till exempel Ekornarp Smål., fornsvenska Icornathorp[p], dvs. ekorretorpet). — Utförligare översikt av de svenska torp-namnen saknas ännu, om de danska se Ussing Da. stud. 1917 södra 83-93. — I skå. och danska ofta -t(e)rup, -rup och den/det, till exempel Tosterup, gods och socken i Skå., av forndanska Thosthorp, till forndanska, fornsvenska och västnord. personn. Tōste (till exempel å den ej långt från Tosterup befintliga Glimmingestenen); se Tost-. — Hit höra de från danskan inkomna familjen. Gleerup, Westrup och så vidare, med senare leden i denna ställning utvecklad ur þorp; för övrigt tillhörande samma danska familjenamnstyp som till exempel Melsted, Weibull (med gårdnamnet upptaget i oförändrad form). Ty. dorf ingår i de nyhögtyska familjen. Friesendorff, Hallendorff, Leidesdorff och efterbildningarna Bodorff, Ljungdorff med flera — Från Skandinavien härrör normand. Torp i ortn. Torp-en Caux och den/det — Jfr för övrigt -arp, tölp och följ.
Se även: Torpadius 1