Synonymer till ruckel

substantiv [rụk:el]

Utforska synonymer och betydelser för ruckel

Betydelse:

fallfärdig byggnad

ruckel

Ett ruckel är en byggnad eller bostad som är mycket sliten, vårdadlig eller nära att rasa ihop; ordet används ofta nedsättande om ett dåligt hus eller en usel fastighet.

kyffe skjul kåk kråkslott skatbo fallfärdigt hus barack hybble koja

nedsättande ord för mycket dåligt hus

Används om ett litet, primitivt eller fallfärdigt boende, eller mer allmänt om ett hus som är i mycket dåligt skick och knappast duger som bostad.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för ruckel.

ruckel

Slangartat ord för ett ruckigt, sjaskigt eller fallfärdigt ställe, ofta ett enkelt eller nedgånget hus, en bostad eller annan byggnad i dåligt skick.

se rummel

sjaskigt hus / ruckel

Används om en byggnad, bostad eller annan lokal som är sliten, fallfärdig, förfallen eller allmänt i dåligt skick. Står nära rummel i betydelsen 'förfallen bostad'.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för ruckel.

auto_stories

Ruckel i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Syn: Rucklande

history_edu

Historik & ursprung för Ruckel

  • Substantiv

    ruckel eller ruckle, Bellman och 1770: ruckel, 1720: röckle Smål. = norska rukl n., deverbativum till svenska dialekt ruckla, vara ostadig eller lös, vackla = ruckla (se den/det och) Formen ruckel har sålunda icke (såsom Noreen är böjd att antaga V. språk 4: 151) uppstått ur sammansättningar med ruckle. — Växelformer: svenska dialekt rickel n., som har hög resning, är illa hopsatt, står och vacklar, till rickla, vara fallfärdig; och östsvenska dialekt rackel n., ruckle, till rackla.

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för ruckel

Korsordslösningar för ruckel