Synonymer till tina
Utforska synonymer och betydelser för tina
Betydelse:
Betydelse:
tina substantiv
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för tina.
tina verb
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för tina.
Tina i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Öppet, långrundt, mindre laggkärl, som begagnas vid tvättning.
-
Genom värme åter bringa något fruset i flytandeform. Vanligen säges Tina úpp.
-
Beställa något för sin räkning till köp, hyra och så vidare; äfv.betinga sig en persons tjenst, arbete.
Ex: Tina ett arbete, en vara. Tina rum. Tina hästar. Tina arbetare. Tina någon till ett arbete. Tina en bandit att mörda någon. Tina köp, öfverenskomma omvilkoen för ett köp, om priset. Tina bórt, Tina på´, úpp, se Påtinga, Uptinga.
Syn: Borttinga
Historik & ursprung för Tina
-
Substantiv
1. tina, substantiv, 1549 = norska tīna, nisl. tína, danska dialekt tejne, från medellågtyska tîne, balja, litet kar med lock, från rom. språk: franska tine, balja, spann, jämför italienska tinella, litet vinfat, av latin tīna, vinbytta (möjl., genom etruskisk förmedling?, av grekiska dīnos, runt fat). Ej att förväxla med det stundom ungef. likbetydande (svenska dialekt) tena (se den/det och).
-
Verb
2. tina, verb, till exempel Verelius 1681 = fornisländska þíðna, danska-norska tine (i danska i stället optø), inkoativ bildat av fornisländska þíðinn, norska tiden, icke frusen, till fornisländska þíðr, norska tid det samma, varav trans. fornisländska þíða, töa upp och den/det, svenska dialekt tia. þī́ðr är en participbildning till urgermanska þī- i angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) þínan, st. verb, bliva fuktig (med presentiskt n-suffix), till indoeuropeiska roten ti i grekiska tĩlos med, flytande afföring, fornhögtyska theisk, deisk, gödsel och den/det, med flera likbetyd. ord; sannol. en variant till roten i töa. Jfr Lidén IF 19: 356, Armen. stud. södra 109. — Den transitiva betydelse (vanl. med upp) är sekundär. — A. nysvenska tena, till exempel Spegel 1685 = svenska dialekt utgår från ett *þĭðna, med yngre förkortning av ī i vissa förb. (Kock Sv. ljudh. 1: 96) eller till ett þiðinn, ombildning av eller gammal parallellform till þíðinn.
-
Verb
3. tina, verb, dialektord, plocka, ränsa (ärter och den/det) = fornisländska tína (ipf. -nda), norska tina; jämför, utan n-avledning, svenska dialekt tia, ränsa (ull, korn med med); väl av samma grundrot som svenska dialekt tesa, plocka, och så vidare (se test); jämför parallellbildningarna under tassa och tåsa.
Källa: Hellquists (1922)
format_list_bulleted Exempelmeningar
-
•
Varje gång man tinar och fryser fisk förlorar den vatten och blir torrare.
-
•
De hade ställt in en värmefläkt i ladugården för att tina ett fruset rör.
-
•
När snön tinade, blev det vitsippor som följdes av vita liljor.