Synonymer till tegel

tegel, i svenska dialekt även tigel, fornsvenska tighl = fornisländska tigl, danska tegel, från västgerm. språk, närmast angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) tigele (engelska tile) = medellågtyska têgel, fornhögtyska ziagal (nyhögtyska ziegel); såsom många andra stenbyggnadstermer från latin (jämför kalk 3, källare, mur, pelare, port, post 4): vulgärlatin tēgula (franska tuile) eller tēgilla, av latin tegula, till tegere, täcka (urbesl. med tak och täcka), alltså äldst om taktegel. I nord. språk och angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) även: tegelsten; i fornhögtyska, som det förefaller, blott om sådan. Enl. Tacitus Germ. kände germanerna på hans tid varken byggnadssten eller tegel (jämför under vägg); tegelbyggnadskonsten kom till dem från romarna. I Norden blev den väl först känd på 1100-till — Slaverna och balterna ha däremot fått sina beteckningar för 'tegel' från grekiska: keramís, kéramos, tegel (se keramik), och plínthos det samma (se flinta). — Med avs. på ljtidutvecklingen jämför fornhögtyska spiagal, av mlat. spēgl-, av latin spĕculum (se spegel). — Sammans.: Tegelsmora, socken i Uppl., fornsvenska Tighilsmora; efter där bedriven tegeltillverkning (till exempel Tobo bruk); se för övrigt Mora. Jfr franska Tuilerierna (Palais des Tuileries), egentligen: tegelbruk, till tuile, tegel. Däremot utgår Tegelsäter Östergötland från ett fornsvenska Tidhilsæter. — Tegelslagare, fornsvenska tighlslaghare, efter medellågtyska tegelslager ; jämför bleck-, plåtslagare. I fornsvenska även tighlare som tillnamn, från medellågtyska tegelêre = nyhögtyska ziegler, varav svenska familjen. Ziegler.