Synonymer till sten
Utforska synonymer och betydelser för sten
Betydelse:
— "Kasta inte sten på småfåglarna!"
Hårt, fast mineraliskt material som förekommer naturligt i jordskorpan.
Berg och löst stenmaterial
Sten betraktad som material, från fast berg till mindre, lösa stenfragment.
Fruktsten
Den hårda kärnan inuti vissa frukter, exempelvis en persika eller ett körsbär.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för sten.
Sten i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
i sing.
Oorganiskt ämne, osmältbart och oanständigt i eld, samt olösligt i vatten, såsom Gråsten, Sandsten, Tälgsten, med flera En häll af substantiv Förvandla i substantiv Blifva till substantiv De vises substantiv, enligt alkemister och kabbalisters föreställning ett slags urämne, som skulle äga kraften att upplösa allt i sina beständsdelar, fördrifva alla sjukdomar, göra menniskor odödliga och förvandla oädla metaller i guld. (figurligt) Af substantiv, känslolös, till exempel Ett hjerta af substantiv
-
Hvarje särskilt, större eller mindre kropp af ett sådant ämne.
Ex: Stor, liten sten Kasta stenar på någon. Det är mycket sten i åkern.
-
Mursten. Brukas mest kollektivt. Ett hus af substantiv (figurligt) Icke lemnas. på substantiv, i grund förstöra. - Betyde i fornspråket även byggnad af sten. Helga substantiv, kyr- kan.
-
Grafsten. Under denna substantiv hvilar neutrum
Ex: N.
-
i sing.
Krukmakargods. Kärl, fat af substantiv
-
Säges om de hårda, stenartsade gyttringarna i päron.
-
Det stenhårda skalet krng kärnan i viss slags frukt, till exempel i plommon.
-
Se Testikel.
-
Stenartad gyttring i blåsan eller njurarna.
-
Syn: Stenpassion
-
Syn: Ädelsten
Historik & ursprung för Sten
-
Verb
1. sten = fornsvenska, danska = fornisländska sleinn, urnord. staina ack. sg. (med med), gotiska stains, fornsaxiska sten, fornhögtyska, nyhögtyska stein, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) stan (engelska stone), av urgermanska *staina-, nära besläktade med fornslaviska stena, mur; /i-avledning av en indoeuropeiska rot sti, vartill även grekiska stia, liten sten; säkerl. identisk med roten stit vara eller bliva hård eller tät, i sanskrit styäyaté, stelnar, grekiska stéar, talg (av *stäiar; se stearin); jämför stia, stim, stinn, stirra, styv ävensom stel. - Formen sten utgår från den gamla ackus.; en direkt motsvarighet till urnord. nom. *stainas = fornisländska steinn hade givit ett fornsvenska *slcen(n) - nysvenska *stänn (jämför s v en T fornisländska sveinn). - Det förstärkande sten- redan i fornsvenska, till exempel sienblinder, sténhardher, med motsvar. i de flesta urgermanska språk, till exempel fornisländska stein-blindr, äldre danska stenblind, engelska stoneblind. Efter dylika förb. har sedan bildats stenrik = danska stenrig och så vidare; jämför under stock. - Härtill en del talesätt med bibeln som källa, till exempel giva stenar för bröd (jämför Matt. 7: 9, Luk. 11: 11), kasta första stenen (jämför Joh. 8: 7; ett fornjudiskt straff, se 3 Mos. 20: 27). - Det kunde röra en sten, motsvarande i danska, nyhögtyska och så vidare, jämför latin adamanta mo-vere lacrimis Ovidius. - Stenbit, fisken Cyclopterus lumpus = danska stenbid(er) (fisken har en sugskiva, med vilken han fäster sig vid stenar och klippor) = fornsvenska sténblter, fornisländska steinbiir, norska stenbit, fisken Anarrichas lupus; motsvarande uttr. i nyhögtyska om Gobitis. Med avs. på bildningen jämför en del fnord. öknamn, till exempel fornsvenska bnnkabiter (se A. Lindqvist Ark. 24: 365). - Stenbock, se den/det och - S t e n b r ä c k a, växten Saxifraga, fornsvenska stenbrcekka = danska stenbrcek, från medellågtyska sténbreke = fornhögtyska sleinbrehha (nyhögtyska steinbrech), engelska stone-break, till verbet bräcka i betydelse 'bryta*; översättning av latin saxifraga: växten har ansetts välgörande mot sten i blåsan. - St e n pä ss i o 11, Linné och så vidare, numera föga br. (ej i SAOF), men allmänt under 17- och 1800-till, till passion i den gamla betydelse 'lidande', jämför samma ord om Kristi lidande och se passion. - Om vissa andra beteckningar för 'sten' se under h amma r efter
-
Egennamn
2. Sten, mansn. =- fornsvenska, forndanska = fornisländska, fno. Steinn; kortnamn till sammans. såsom fornsvenska Sienbiörn, Stenkil eller svenska Gusten. Sixten, Torsten, Östen; till substantiv sten. - Ingår i till exempel ortn. Stenshult, Stensryd, Stensta, Stenstorp. Däremot är till exempel Stenig sammansatt med substantiv sten.
Källa: Hellquists (1922)
Uttryck & idiom med Sten
NEO Uttryckslexikon
-
de vises sten
det underbara ämne som kunde förvandla oädla metaller till guld — och bota alla sjukdomar m. m.; enl. alkemisterna
-
hugga i sten
grundligt missta sig