Synonymer till sten

1. sten = fornsvenska, danska = fornisländska sleinn, urnord. staina ack. sg. (med med), gotiska stains, fornsaxiska sten, fornhögtyska, nyhögtyska stein, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) stan (engelska stone), av urgermanska *staina-, nära besläktade med fornslaviska stena, mur; /i-avledning av en indoeuropeiska rot sti, vartill även grekiska stia, liten sten; säkerl. identisk med roten stit vara eller bliva hård eller tät, i sanskrit styäyaté, stelnar, grekiska stéar, talg (av *stäiar; se stearin); jämför stia, stim, stinn, stirra, styv ävensom stel. - Formen sten utgår från den gamla ackus.; en direkt motsvarighet till urnord. nom. *stainas = fornisländska steinn hade givit ett fornsvenska *slcen(n) - nysvenska *stänn (jämför s v en T fornisländska sveinn). - Det förstärkande sten- redan i fornsvenska, till exempel sienblinder, sténhardher, med motsvar. i de flesta urgermanska språk, till exempel fornisländska stein-blindr, äldre danska stenblind, engelska stoneblind. Efter dylika förb. har sedan bildats stenrik = danska stenrig och så vidare; jämför under stock. - Härtill en del talesätt med bibeln som källa, till exempel giva stenar för bröd (jämför Matt. 7: 9, Luk. 11: 11), kasta första stenen (jämför Joh. 8: 7; ett fornjudiskt straff, se 3 Mos. 20: 27). - Det kunde röra en sten, motsvarande i danska, nyhögtyska och så vidare, jämför latin adamanta mo-vere lacrimis Ovidius. - Stenbit, fisken Cyclopterus lumpus = danska stenbid(er) (fisken har en sugskiva, med vilken han fäster sig vid stenar och klippor) = fornsvenska sténblter, fornisländska steinbiir, norska stenbit, fisken Anarrichas lupus; motsvarande uttr. i nyhögtyska om Gobitis. Med avs. på bildningen jämför en del fnord. öknamn, till exempel fornsvenska bnnkabiter (se A. Lindqvist Ark. 24: 365). - Stenbock, se den/det och - S t e n b r ä c k a, växten Saxifraga, fornsvenska stenbrcekka = danska stenbrcek, från medellågtyska sténbreke = fornhögtyska sleinbrehha (nyhögtyska steinbrech), engelska stone-break, till verbet bräcka i betydelse 'bryta*; översättning av latin saxifraga: växten har ansetts välgörande mot sten i blåsan. - St e n pä ss i o 11, Linné och så vidare, numera föga br. (ej i SAOF), men allmänt under 17- och 1800-till, till passion i den gamla betydelse 'lidande', jämför samma ord om Kristi lidande och se passion. - Om vissa andra beteckningar för 'sten' se under h amma r efter

2. Sten, mansn. =- fornsvenska, forndanska = fornisländska, fno. Steinn; kortnamn till sammans. såsom fornsvenska Sienbiörn, Stenkil eller svenska Gusten. Sixten, Torsten, Östen; till substantiv sten. - Ingår i till exempel ortn. Stenshult, Stensryd, Stensta, Stenstorp. Däremot är till exempel Stenig sammansatt med substantiv sten.