Synonymer till sur

sur, fornsvenska sur, sur, obehaglig, besvärlig (jämför äldre nysvenska bådhe i söto och suro O. Petri) = fornisländska surr det samma, norska sur, även: rå, fuktig (om jorden), danska sur, medellågtyska, fornhögtyska sur (nyhögtyska sauer), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) sur (engelska"sour), av urgermanska *sura-; besläktade med litauiska suras, salt, fornslaviska syru, rå, fuktig (av *sur-), alban, sure, urin. Från urgermanska språk: franska sur. F. ö. av oviss härledning. Om här ej två ord med olika ursprung sammansmält (varom nedan), kanske snarast på grund av den ofta uppträdande betydelse 'fuktig' (se nedan), med Falk-Torp, urspr, om syrlig fuktighet och sålunda även besläktade med sanskrit sura-, somasaft, och så vidare och med de under sörja anförda orden, till en grundrot sn i suga (jämför latin sucus, saft, och så vidare). Betyd, 'fuktig' uppträder i till exempel svenska sur jord, ved, sura kol (jämför under surkål nedan), med motsvar. i danska eller norska, jämför nyhögtyska satirer boden, ävensom i surögd, med rinnande ögon (jämför fornsvenska surblinder det samma) =. norska sur0gd9 jämför fornisländska såreygr = angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) suriege, fornhögtyska särougi och så vidare; svenska har även sur b en t, om ben med öppna sår. Enl. Persson Wurzelerw. södra 8, 134 f. utgår däremot sur i denna betydelse från ett urgermanska adjektiv *sura-, drypande och den/det, med för övrigt den här angivna härledningen, medan sur om smak förbindes med grekiska xyrös, skarp, varmed ordet även av andra sammanställts (i så fall med en betydelse-utveckling analog med den i bitter); alltså två etymologiskt skilda ord, en möjlighet som icke är sannolik, men kanske ej bör alldeles avvisas. - Uttr, se sur ut och den/det, med avs. på sinnesstämning, till exempel E. Lind-schöld: 'Seer surt och misslynt uth', motsvarande i danska och nyhögtyska (jämför engelska surly}, syftar på ansiktsuttrycket, som erinrar om det, som framkallas av ett surt eller bittert ämne; jämför bitter. — Bita i det sura äpplet, 1610, jämför H. Bjelke 1588: 'moste Jagh nu biite ij etth hårth äple', motsvarande i danska, lågtyska, holl. och nyhögtyska — Den sure, om djävulen, i dialekt även suren (suern), i anslutning till den redan i fornsvenska [uppträdande betydelse 'obehaglig' och den/det; jämför i samma betydelse den fule, den lede, den onde, hinhåle (se hin), raggen, s ty gg en, äldre nysvenska ljoten (se lyte), svenska dialekt han grå med fi. — Surbrunn, gammal beteckning för hälsobrunn, ännu i Berlins Läseb. i Natuii. 1854 och kvar i till exempel Surbrunnsgatan i Göteborg och i förkortningen Surn, jämför C. F. Dahlgren 1: 302: 'Sörping, ock kallad Suren', folklig benämning på Söderköping; motsvarande nyhögtyska sauerbrunnen. — Surdeg, om något föråldrat eller dåligt, till exempel i 'ha mycket kvar av den gamla surdegen', efter bibeln, till exempel Matt. 16: 6: 'Ser till, och förvarer eder för de Phariseers och Sadduceers surdeg' eller l Kor. 5: 7: 'Benser fördenskull ut den gamla surdegen'. — Surkål, Kokeb. 1650. I uttr. tålamod övervinner surkål en översättning av nyhögtyska geduld uberwindet sauerkraut eller sauer-kohl, vilket senare anses som ursprungligast och bero på missförstånd eller skämtsam förvridning av sauré kohlen, dvs. sura (våta, fuktiga) kol; dock osäkert: dylika talesätt äro i nyhögtyska vanliga även om en del andra maträtter (holzäpfel, sau-erkäse, staudenkraut och så vidare). — Surmulen, Verelius 1681 (-mulin\\ jämför Columbus 1669: surmulnom dat. pluralis, Schroderus Com. 1640: surmulot, Lucidor med flera: m ult; jämte verbet sur mula Bren-ner 1723 och så vidare = danska surmule, från medellågtyska surmulen, i yngre nysvenska, till exempel V. Rydberg, Sydsv. Dagbl. med flera, dock möjl. nybildning till sur mulen; jämför holl. zuurmuil, sur uppsyn: till mule (se för övrigt den/det och slutet); nu folketymologiskt anslutet till mulen, såsom för övrigt redan Lind 1749, som upptager ordet under mulen. — Jfr sammelsurium och syra.