Synonymer till trilsk

trilsk, i litter. först under 1800-t:s senare hälft, av Dalin 1853 betecknat som dialekt; l-former uppträda dock enstaka under 15- och 1600-t: trälsk 1527, tre(e)lsk 1596, Schroderus 1635, Växiö domkap. 1675, men knappast sedermera under 1700-t; i skå. dialekt även entrílsk. Ombildning av tredsk (till exempel Sv. Hof jämte tresk), äldre nysvenska treezk, träzk och den/det, fornsvenska þrēsker (tredzsker), þrizker, motspänstig, motsvarande norska treisk, besvärlig, tröttande, hårdnackad, trotsig. Snarast, med Noreen V. språk 4: 103, lånat från ett medellågtyska *drêtsch, med t från det inhemska och i så fall etymol. identiska fornsvenska tryzker, av þrȳzker = fornisländska þrjózkr (till tryta), på samma sätt som det även hithörande förtreta av medellågtyska vordrêten fått sitt t från förtryta. I norska treisk uppträder dessutom ljudsubstitution av ei för e. — Enl. Torp Etym. Ordb. södra 803 i stället ombildning av medelhögtyska tretzig, trotsig. — För svenskans vidkommande passar ej det antagande av depalatalisering øy > ei, som Seip 2: 81 f. förmodar för norska treisk, vilket han sammanställer med norska trøyskleg, förtretlig och den/det (*þrautiska-, avljudsform till tryta). — Övergången e till i i trilsk kan vara ljudlagsenlig; påverkan från ilsk är dock tänkbar (jämför Kock Sv. ljudh. 1: 181). Hur -l- (redan 1527) inkommit i ordet är dunkelt. — Ett helt annat ord är skånska tresk, förståndig, äldre danska trædsk, trærsk, slug (i norska ombildat till treisk, klok, skarpsinnig), från lågtyska trêrsch, slug, jämför medellågtyska trêrinc, bedragare.