Utforska synonymer och betydelser för strunt

Betydelse:

något värdelöst eller obetydligt; nonsens

— "hon pratar strunt"

strunt

Används om något som uppfattas som meningslöst, löst prat, tomt innehåll eller nonsensartad smörja. Betydelsen ligger nära uttryck för skräp i överförd, nedsättande mening.

meningslöst eller vulgärt prat/innehåll

Syftar på ord, påståenden, texter eller annat innehåll som bedöms som dumt, löjligt, värdelöst eller rent nonsens. Ofta nedsättande och vardagligt.

obetydlig småsak

Syftar på något litet, trivialt eller obetydligt, ofta i betydelsen en bagatell som inte förtjänar stor uppmärksamhet.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för strunt.

strunt

1

Nedvärderande eller vardagligt ord för en person som uppfattas som liten, svag, oförmögen eller oviktig; ofta med betydelsen stackare, mes eller nolla.

Nedlåtande benämning på en oviktig eller vek person

Används om en människa som ses som betydelselös, svag, ynklig eller socialt underlägsen. Passar i vardagligt och ofta nedsättande språkbruk.

2

Botanisk betydelse: ett ungt skott eller en liten nybildning på tall, särskilt i sammansättningen tallstrunt.

Benämning på tallens skott eller späda tillväxt

Används i botanisk eller dialektal kontext om ett ungt tallskott. Orden hör till ett smalt fack- eller bygdemässigt bruk.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för strunt.

auto_stories

Strunt i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Syn: Tallstrunt

  • fig.

    familjärt ord eller talesätt) Dålig karl; även dålig sak. Lappri, skräp. Det är bara substantiv Åh substantiv! åh lappri!

    Ex: Strunt i det! det bryg jag mig inte om, det gör ingenting. Strunt i honom! honom frågar jag inte efter. Strunt i hans löften! hans löften äro ingenting att lita på. - Brukas ofta fam. i sammansättningar såsom prefix, och betyder då alltid något dålit, lumpet, utan värde, t. ex.

history_edu

Historik & ursprung för Strunt

  • E

    strunt, Åbo 1624: 'W ... hafwer sagtt att han icke achtade bargemestaren mera än en struntt', Kolmodin Qv.-sp.; ej i danska; från medellågtyska strunt, lort - holl. stront, även: skräp; (med samma betydelse-övergång som i medellågtyska drummel, hårda exkre-menter, egentligen: trästump; se drummel) av ett medellågtyska "strunt, motsvarande medelhögtyska strunze, stump, kloss, drummel (jämför till betydelse-utvecklingen under drummel), engelska dialekt strunt, svansstump, penis, (det inhemskt nord.) norska strunt, strut och den/det, svenska dialekt slruni(a), strött (jämför till formväxlingen till exempel klint ~ klätt), årsskott på barrträd, i svenska tall strunt (till exempel Linné 1741) och tal l st runt so l, danska dialekt strunt, kort pipa; med avljudsformerna norska strant, stratt, lång tunn kvist eller figur, svenska dialekt strånta (av urgermanska * strån-tion), trädtopp, lång smal person, och så vidare, norska strunta, gå styvt; ävensom äldre nysvenska tallestrintor pluralis, tallstrunt, 1684, norska j strint, styv person, strinta, anstränga sig; till en urgermanska rot strent, vara styv och den/det; med växelformen strend i fornisländska strundi, dum människa; utan nasal i strut och så vidare; för övrigt besläktade med urgermanska roten slert = indoeuropeiska sterd i stjärt och så vidare Lat. strun-dius, struntus, exkrementer, varifrån man ansett det likabetyd, medellågtyska strunt vara lånat, utgå sannol. liksom fornfranska estront (franska étron) det samma, italienska slronzo, runda torra exkrementer, från urgermanska språk. Se Schrö-! der IF 18: 521, Persson Indog. Wortf. södra 439 anm. 1. - Sv. dialekt strött (dalm.) : utgår från ett äldre strunt-, liksom till exempel svenska dialekt skr ött från skrunt. - Sv. strunt (i betydelse 'skräp' och den/det) är ett av de icke ; få tyska lånord, som tidigast belagts i i finnländskan (svenska strunt i tallstrunt är inhemskt).; jämför till exempel skurk. - I utrop till exempel hos Bellman: 'Strunt i Olympen!', Alten 1796: 'Åh strunt!'.

Källa: Hellquists (1922)

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för strunt

Korsordslösningar för strunt