Utforska synonymer och betydelser för sann

Betydelse:

som stämmer med verkligheten

— "Är det sant att du ska flytta?"

— "reportaget ger en sann bild av verkligheten i Gaza"

Betydelse:

riktig, äkta

— "hon är en sann idealist"

swap_horiz Motsatsord

auto_stories

Sann i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • Med rätta förhållandet, verklihgeten, öfverensstämmane. En substantiv berättelse,

    Ex: Sanna skildringar, teckningar, uppgifter. Det är icke sant. Icke ett ord deraf är sant. Han säger aldrig ett sant ord. Det är sant ell. sant är, att man kan klaga, men . . ., visst kan man kalgag, men . . . (Fam.) Det är sant ell. det var sant, säges, när man plötsligt erinrar sig någt.

    Syn: Sanningsenlig

  • Af rätta slaget, verklig. En substantiv vän substantiv ånger.

    Syn: Sannskyuldig, Verklig, Rigtig, Rättskaffens, Äkta

  • Som verkligen tilldragit sig, verklig.

    Ex: En sann hädnelse. - För sann, adv. (föråldr.) Sannerligen. Jag säger dig för sann, att . . .

history_edu

Historik & ursprung för Sann

  • Adjektiv

    sann, fornsvenska sander = fornisländska sannr, danska sand, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) sóð (engelska sooth), av urgermanska *sanþa- = indoeuropeiska *sonto-, utvidgning av konsonantstammen *sont = sanskrit sant-, varande, god, sann, part. pres. till roten es, vara (jämför latin sum, jag är, och så vidare; se är 1), med växelformen *esont- = grekiska eṓn, varande (jämför svenska eoner däremot av aiṓn, se e- 1); med i̯a-avledning: indoeuropeiska *sn̥t-i̯a- = sanskrit sátya-, sann, motsvarande urgermanska *sunþia- = gotiska sunjis, sann, vartill sunja, sanning. Om den hithörande betydelse 'skyldig' i fornisländska sannr, latin sons (genit. sontis) se det besläktade synd. Härtill avljudsformen indoeuropeiska sent- i latin absens, frånvarande, och prǽsens, närvarande (= svenska presens). Sann förhåller sig till roten es, vara, som tand (äldre tan(n)) till ed, äta. Med avs. på bildningen jämför vind 1. — Av samma rot es kommer grekiska eteós, sann (se etymologi). Om en substantivenng av sann se minsann. — Om ett annat urgermanska ord för 'sann', stam *wǣr- (i nyhögtyska wahr = latin vērus), se allvar; sannol. icke, såsom antagits, till roten u̯es i verbet vara, och sålunda icke i fråga om betydelse-utveckling en parallell till sann. — Sanna i sanna mina ord = fornsvenska: visa vara sant, uppfylla, bevisa, påstå = fornisländska = angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) gesóðian, bekräfta, av urgermanska *sanþōn; med växelformen *sanþian = fornisländska senna, tala, tvista, med substantiv senna, tvist (i till exempel namnet på Eddasången Lokasenna). — Sanning = fornsvenska (och 1450), ombildning av fornsvenska sannind f., sannindi n. = fno. sannind, fornisländska sannindi, äldre danska sanden, en bildning med det urindoeuropeiska suff. -u̯ent-, försedd med eller liknande (jämför förf. Ark. 7: 18 f. och tidning och tidender). — Sannfärdig, se färdig. I äldre nysvenska även, med motsatt betydelse, lögnfärdig. — Sannolik, fornsvenska sannolīker, av dat. sg. neutr. sanno och adjektiv lik, som styrde dat.; jämför fornsvenska vara likt sanno och så vidare; alltså bildat som franska vraisemblable och latin verisimilis. Da. har i stället sandsynlig, efter nyhögtyska wahrscheinlich.

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

Uttryck & idiom med Sann

NEO Uttryckslexikon

  • det var så sant!

    det höll jag på att glömma!

  • det är så sant som det är sagt

    det stämmer verkligen

  • inte sant?

    förhåller det sig inte så? — som begäran om instämmande, ofta försvagat

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för sann

Korsordslösningar för sann