Synonymer till ras
Utforska synonymer och betydelser för ras
Betydelse:
— "den vita rasen"
Betydelse:
— "vid raset omkom 3 personer"
ras
Används i betydelsen typ, sort, släkte eller härstamning. Ordet kan syfta på en indelning av människor, djur eller växter efter gemensamma kännetecken, men också på börd eller anor.
ädla anor
Avser ras i den överförda betydelsen fina anor, hög börd eller framstående familjebakgrund; ofta värderande eller stilistiskt högtidligt.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för ras.
ras
Detta ras syftar på en plötslig förflyttning eller nedstörtning av massor, särskilt jord, snö, sten eller delar av en byggnad. Ordet används också mer bildligt om ett hastigt och kraftigt fall eller sammanbrott.
Något som störtar samman
Avser när en byggnad, konstruktion eller liknande faller ihop eller rasar ned.
Hastigt fall eller sammanbrott i överförd bemärkelse
Används bildligt om en snabb och kraftig nedgång, t.ex. i priser, kurser, form eller ställning, samt om ett sammanbrott.
Detta ras syftar på livligt, högljutt och ibland stökigt uppträdande, särskilt lek, stoj eller våldsam framfart. Betydelsen är äldre eller mer stilistisk än den konkreta naturbetydelsen.
Våldsamt framfartsliknande beteende
Används om kraftfull, burdus eller våldsam framfart, ofta med en känsla av oordning eller övermod.
swap_horiz Motsatsord
Vi har inga motsatsord för ras.
Ras i Historisk ordbok
Dalin (1850)
-
Ex: I.
-
Ex: Ras i en grufva. - Deraf Jorrd-, Sten-, Snöras.
-
Nedrasade ämmne.
Ex: Raset ifrån fjället betäcker en hel åker. -
-
Yr lek.
Ex: - Deraf Ungdomsras.
Historik & ursprung för Ras
-
Substantiv
1. ras (folk- och den/det), Posten 1769 och Dagl. Alleh. 1793: race, rase (om hundar) = nyhögtyska rasse, av franska race (= engelska), av italienska razza (mest i föraktlig betydelse) = spanska raza; dunkelt.
-
Substantiv
2. ras (nedstörtande, fall, uppsluppenhet och den/det), Stiernhielm (om böljor), Verelius 1664: häftighet, 1681: lopp, i dialekt även 'hastighet' = fornisländska ras, skyndsamhet, norska det samma som i svenska; i avljudsförh. till svenska dialekt rås, lång djup dal, öppen vattenstrimma i tillfrusen sjö eller älv, fornsvenska -rās i vatnrās, strömfåra, och vatnsrās, vattendrag = fornisländska rás, lopp, vazrás, vattendrag; samtliga fem.; motsvarande medellågtyska râs med, stark ström, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) rǽs, lopp, anfall (engelska race); se för övrigt rasa.
Källa: Hellquists (1922)