Synonymer till ätt

1. ätt (släkt), numera nästan blott om adel och den/det, men i allmännare användning kvarlevande i åtm. vissa norrl. dialekt; i nysvenska riksspr. att betrakta som åtm. delvis upplivat från fornspr. (upptages till exempel ej i Lex. Linc. 1640, som i stället har slecht, stemma; men förekommer i gamla bibelövers.), fornsvenska æt f., ätt, släkt, stam = fornisländska (ǽtt, átt, även: väderstreck, norska 'ætt, även: slag, art, danska æt, släkt, stam, äldre danska ætt, aatt även: natur, egendomlighet; omljudda och oomIjudda former av urgermanska *aihti-, samma ord som gotiska aihts, egendom, fornhögtyska êht, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) ǽht; vbalsbst. på -ti till ega (bildat som till exempel sot, sjukdom, av urgermanska *suhti-); alltså egentligen: de som höra tillsamman, de anhöriga; besläktade med forniriska icht, stam. — Betyd. 'väderstreck' har utvecklats ur den av 'trakt'; jämför nyhögtyska himmelsgegend och det likaledes av ega avledda danska egn, trakt, vars betydelse väl dock beror på inflytande från lågtyska jegen = nyhögtyska gegend (varom under ängd). — Ordet är ett speciellt nordiskt uttryck för ättbegreppet. Vida mera spritt är urgermanska *siƀjō- = gotiska sibja, fornsaxiska sibbia, fornhögtyska sippia (nyhögtyska sippe), angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) sib(b) och så vidare, jämför fornisländska sifj ar pluralis och Sif, namn på Tors maka, besläktade med sanskrit sabhā́, byförsamling med med, sannol. till stammen se- i sig. En annan urgammal beteckning för ätten uppträder i ortn. Kind och Kinda (se den/det och) = latin gens, och i avIjudsförh. till de likbetydande särspråkliga fornhögtyska chnuot, chnuosal, jämför närmast grekiska gnōtós, släkting, broder, och se även under kön. En slavisk motsvarighet är sydslav, bratstvo, egentligen: broderskap, förening av bröder. På keltiskt område uppträder forniriska cland (= svenska lånordet klan), besläktade med litauiska keltis med med, släkt, fornslaviska čeljadĭ, familj, husfolk, sanskrit kúlam, släkt, hjord, svärm, och så vidare — Den gamla fornsvenska genit, ætta(r) föreligger i ättefader, ättehög (fornsvenska ættahögher), ättelägg (fornsvenska ættalægger; se lägg) och så vidare, jämför rättegång av rættarganger. Utan förändring upptaget i ättartavla med flera — Ättestupa, bildat av Verelius (1664 ättstupan best. f.) av den fornisländska textens ætternis-stapa (besläktade med stapel och så vidare) i anslutning till det obesl. stup(a); för övrigt till exempel Linné 1745 (ätte-), Sv. Hof 1757 (ät-); jämför Sahlstedt 1773: ättestapul. I nysvenska dessutom stundom ättestup n.

2. ätt, vetensk. term.: tredjedel av runalfabetet, se åtta.