Utforska synonymer och betydelser för röst

Betydelse:

det som hörs när någon talar, stämma

— "hon talade med hög röst"

Betydelse:

ställningstagande vid val (2)

— "styrelsens förslag vann med två rösters övervikt"

röst

1

Denna homonym avser dels människans talorgan och det ljud som produceras när man talar eller sjunger, dels olika närliggande bruk där röst syftar på röstanvändning, tonläge, samvete eller uttryckt mening.

talorgan

Röst i betydelsen det organ i halsen som används för att tala och frambringa ljud.

röstkapacitet

Röst som förmåga eller kapacitet att använda rösten kraftfullt, uthålligt eller med stor räckvidd.

ljud och tonfall

Röst som det hörbara ljudet, dess klang, ton eller läge när någon talar.

sånglig stämma

Röst i betydelsen den sjungande rösten eller den särskilda klang som används vid sång.

inre moraliskt gensvar

Röst i överförd betydelse som en inre vägledning, samvetets eller den inre rösten som talar till en person.

åsikt eller uppmaning

Röst i betydelsen ett uttryckt ställningstagande, en mening, ett råd eller en uppmaning.

2

Denna homonym avser röst som en handling eller ett uttryck i samband med omröstning, val eller votering, alltså den enskilda rösten som avges och kan uttrycka stöd eller ställningstagande.

avlagd röstande handling

Röst i betydelsen en vald eller avlagd röst i samband med val, omröstning eller votering; även själva röstsedeln i vissa sammanhang.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för röst.

röst

Den ljudliga och språkbara yttring som människor eller andra varelser använder för att tala, sjunga eller uttrycka sig med. Avser själva rösten som röstorganens ljud och klang, inte rösträtt eller omröstning.

röstklang

Den konkreta klangen eller ljudbilden i en persons röst, särskilt när man talar om hur rösten låter eller bär.

swap_horiz Motsatsord

Vi har inga motsatsord för röst.

auto_stories

Röst i Historisk ordbok

Dalin (1850)

  • skepp.

    Ett, något akter om hvarje mast, i ömse sidor af fartyget horisontelt fastbuladt, starkt plankstycke, hvari undra ändarne af ett undervant fasthållas medelst deri fästade jungfru.

  • Det ljud, som uppkommer genom den i lungorna inandade luftens återutandning genom Luftstrupen och passerande genom Luftrörssprickan, hvarefter det medelst tungan och munöppningen kan på mångfaldiga sätt förändras till läten och ord. Upphäfva sin röst Hög, sakta röst Igenkänna någon på rösten.

  • Syn: Takröste

  • Säges även om det lud, som vissa djur hafva, till exempel: Fåglarnes, papegojans röst (figurligt) Rytktes röst, ryktet.

  • Säges särskilt om detta menniskans ljud, användt till sång. Hafva en vacker, klangfull, stark svag röst

  • Sångare eller sångerska.

    Ex: Ett sångstycker för fyra röster.

  • Inre rörelse, som förmår os att göra eller undvika något.

    Ex: Naturens, mensklighetens röst Blodets röst, slägtskapskänslan. Lyda samvetets röst Qväfva förnuftets röst

  • Råd, ppmaning.

    Ex: Hör er väns röst Var ej känslolös för en mors röst

  • Omdöme, tanka, uttryckt vid omröstning. Gifva sin röst rör någon. Samla rösterna. Han har fått tio röster, tio hafva röstat för honom. rösternas pluralitet,

    Syn: Pluralitet

  • Syn: Rösträttighet

  • Omdöme, tanka.

    Ex: Allmänna rösten är för honom. Folkets röst är Guds röst

history_edu

Historik & ursprung för Röst

  • Substantiv

    [röst, svenska dialekt, skogstrakt, se under det ej besläktade russ.]

    Se även: russ

  • Substantiv

    3. röst, stämma, fornsvenska röst f. och röster med = fornisländska raust f., det samma (i norska: starkt rop), danska røst, besläktade med fornisländska raus n., prat, rausn f., prakt, egentligen: skryt (med betydelse-paralleller under bram-); till en ljudhärmande rot rus, möjl. identisk med den i rusa och i de under Rusken behandlade orden; parallellbildning till eller utvidgning av ru i runa och så vidare — Härtill även fornsvenska avledning röste n. — Till en liknande ljudrot ras hör fornisländska rǫdd, röst, ljud = gotiska razda, språk, munart, fornhögtyska rarta, röst, angelsaxiska eller fornengelska (700–1100) reord, röst, språk, av urgermanska *razðō; jämför sanskrit rásati, skriker, tjuter.

  • Substantiv

    2. röst, sjöt., plankstycke vari undre ändan av ett undervant fasthålles = danska røst, från lågtyska rüst(e), rust(e), holl. rust; egentligen: viloställe = medellågtyska ruste, rast, avljudsform till rast.

  • Substantiv

    1. röst, se röste.

    Se även: röste

Källa: Hellquists (1922)

format_quote

Uttryck & idiom med Röst

NEO Uttryckslexikon

  • höra röster

    ha rösthallucinationer

Letar du korsordslösning?

Se vår korsordssida för röst

Korsordslösningar för röst